I Or (Insändt.) Om behofvet af ett serskildt Sjukhus : Stockholm för, dem, som lida sf bensår. Att Sveriges hufvudstad, som i så mång: hänseenden utmärker sig för filantropi, änmu saknar ett sjukhus för dem, som lida af bensår och andra svåra uleera, förefaller oväntadt, medför i oräkneliga fall stora bekymmer och är en verklig olyeka för sjuklingar, behäftade med sådane åkommar. Denna saknad synes bevisa, att man ännu ieke lyckats, att framställs behofvet af den omnmätnde inrättningen i sin rätta dager och att man icke nog ofta gifvit detsamma tillkänna. Ått ämnet imedlertid icke må komma i förgätenhet, anhåller insändaren, aj deltagande för de blettställde sjuklingarne, at! få anföra följande. Ehuru ifrågavarande sjukdomsform icke skonar stånd eller vilkor, är det dock af erfarenheten bekräfiadt, att de fattigare och arbeande folkklassarne deraf bhufvudsakligast lida. Derföre är också denna sjukdomsform en af de hesvärligaste för vårdarne af församlingarnes attige sjuke, emedan man sällan med hopp om framgång kan gifva uslingen någon anvisning till ett sjukhus. Endast den läkare, det möjligen åligger att utom hus sköta fattige sjuce, är i sådant fall att räkna på. Men en såfan läkares åtgärd kam icke blifva annat än palliativ, då sjuklingen i stöd af gällande förattningar ieke kan vinna inträde på de beJvämligare sjukhusen, och huru kan, under sådane förhållanden, sjukattestea röna annat öde in andre tiggarcbref? Icke eps när såret hundit den grad af degeneration, att amputation ir det enda rimliga försöket, äger den sjuke tt påräkna någon fristad, emedan lämpliga sjukanstalter för ifrågavarande sjukdomsform ;aknas. De större, för allmänheten tillgänglige jukhusen, inrättade för mindre ihärdiga sjuklomar, äro bundne vid reglementariske förekriftet, som, om de icke bestämdt upphäfva nöjligheten att derstädes emottaga bensårspaienter, åtminstone i hög grad inskränka och örsvåra densamma. Så förhåller det sig t. ex. ned Serafimerlasarettet. Men detta oaktadt måste nan med tacksamhet erkänna, att under närvarande förbållanden ganska många årligen gå lerifrån efter en lyckligt genomgången operaion, och att ännu flere utskrifvas helbregda, efter en derstädes åtnjuten vård. Dessa enstaka fall af välgörenhet, ehuru välkomne de för den enskilde äro, verka likväl föga i förhållande till den stora massa, som är blottställd för behofvet och som ensam skulle fylla största delen af den ehirurgiska sfdelningen på nämnde lasarett. Hvad Stoekholms stads och läns kurhus ansår, så medgifver väl instruktionen af år 1826, ti personer, behäftade med andra sjukdemar na de veneriske, såsom svårare utlagssjukdomar, årmader, 0. m. d., hvilka, geaoom de på kuruset mest bruklige kurmethoder, med fördel unna behandlas, må derstädes ermottagas, dock ndsst när antolet af de intagus veneriske sjue är så ringa, att ingen trängsel för dessa sedare. är att befara. Mems, vare sig af sjukdonens tilltagande, eller det förtroenge kurhusen tednare tider vunnit, antalet af vanliga petinter är der redan större, än att utrymmet med