(Insändt.) Till Red. af Aftonbladet! Det har redan hos några väckt en förundran sea också blifvit framställd i Tit:i blad oct file: andra tidningar, att Herr Belletti, son här.:m dagen gaf konsert, dertill hade tilltrott sig välja den kongliga th-aterns lokal, då har är en persoc, om hvars sångartalang man hittills ieka hört talas det ringaste och som icke heller på något sätt motsvarade de anspråk, hvilka låge 4 havs cjerfhet att debitera förhöjda priser. Hvad som deremot ieke blifvit anmärkt, men likväl förtjenar det, är att Direktionen kunnat gå in på att lemna Herr Belletti nyssnämnde lokal, då theaterns reglemente besiämdt föreskrifver, at de personer, åt hvilka den må upplåtas, böra vara kenstnärer af stadgadt rykte. Hvad man än nu må säga om Herr Belletti, så lärer hans konpstnärsrykte så mycket mindre kunna anses för; stadgadt, som han alldeles teke lärer äga något sådant i det land, hvarifrån han kommit, och det af skäl, lätt förklarliga för kvar och en, som hört honom, nemligen, att hars röst väl är stork, men i hög grad skrällsode och obehaglig, att hans sång, äfven med tillbjelp ff cen 8. k. imnilanesiska metboden, är b gsi medelmåttig, och det hela, åtminstone iBad det minst melodiösa man kan höra. Det är således Direktionen, som denna gången, genom en motreglementet stridande åtgärd, hjelpt till att imponera på den del af publiken, som aldrig försummar något tilifälle, der den kan få höra en god sång, och i detta hänseende litat jå, att Direktionen skulle användt den urskill: ig, som vederbör, så att isgen, som gick dit, biefve helt. och hållet narrad. I fall det är någon, som vill bestrida insändarens omdöme om Her: Belleui, så vigar man föreslå en utväg att sliia tvisten. Låt Hr Bolietti ge en konsert till, och man får då se, huru micga som gå dil. Imedleriid ser man pu af dagens tidningar, att han om Måndag åter skal: sjunga mellan akterna. Det blir då tillfalle för den, som har lust, att sjelf bedöma denne sångares förmåga, och i det hänseende bör Direktiooen handlat rätt, så vida den ic