Aftonbladet – 21 november 1838, sida 2

och enom att afxöra. Eget är likväl att se, huru Styrelsen, vid do ut nämninger till förtresndepleasser som den gör, förstå att Ledöma och draga perti sf personers farleshet och egenskepor! År det ea man, som genom karakte och Jynre företrädesvis är qvalificerad för en plate hvarogt rärlighot, vigilans och en hastig uppiattun; af menniskor och lefvande förhållanden erfordras, si kan man nästan vara säker på, att Styrelsen skall sät ta henom på ex sedentär post, på hvilken det fram. förallt är vödigt att känra författninger och Funn: reda sig i massor at akter och handlingar; och är de tvistom någoc, som, genom betänksamhet, granskanda förmåga och ihärdighet att arbeta sig mm uti och utseda vidlytiga och invecklade wål, tföroträcesvis ä afsnad att bekläda en demareplats etler on coli sjal befattning, så kin man vara lika säker på, att Styrelsen skall employera honom i ett ämbeto, son framförallt påkailer hvad Fransmännen kalla en oh om me MWaicticon,, eller drift, rörlighet, rådighet och vigilans, slier dst administritiva ech exekutiva geniet Således har men, bland flera exempel af sådan 3heskaffenhet, sett Styrelsen förflytta Landshöfling Gyllenhaal ifrån admiristrationen af ett Län, en befattning hvartil åtskilliga ogenskapar gjorde honom ftelien, till Statsrådsbordet, eller till en plais, hvilken han ingalunda var qvelificerad eller vuxen att intaga, och tvertom på administrativa platser, olier först som Landshöiding och sedan som Generaltulldirektör — on tefattning som i aldrahögsta grad fordrar aktivitet, drift och vigilsns — 2zrvända Grefva Possa, hvars egenskaper ock lynne försträdosviz gjorde honom skicklig till en sedentir post, och som säkerligen vid Statsrådsbordet eller i Högsta Dorastolen skulle fyllt sin piats Lättro än många af dom, scm nu befinna så dor Men fullkomligt enzhanda är ock förhållsnZet mad Ir Bartmensdorffs utnämning till Landshöfding. Dt: medeltigsåsigter af stat, semhälisoch näringstörhållanden, hviika hos Hr 2, i ordets ogentliga bemärkelso tyckas hafva blifvit fixa idger och som him vid alle tillfilien utkramar, bavisa, att han halt och bålloe: saknar förmåga att intränga uti och uppfatta lefvanda, verkliga iö:hlilandou, eller mod andra ord att honom lattas den praktiska Slick och det säkrs omdöme om det ändamålsenliga i hvarje fell, hvilke koustituera administratören och fremföralit behöfvis has en Lndshöfding. Hvad deremot i hög gred utmärker Hr Hartmensdorff är, jemto en sällsynt arbetsförmåga och ihärdighet, samt ett till pedanter j gränssndo ordningssinzo, en stor lust och förmäg: att gräiva i luntor uf författningar och akter, och at extrehera och ordna deras innohåll. Funrves här et embete, hvilket den högst: uppsigten och vården a jalla Risets arkiver ålåg, :å vore Hr Hartmensdorf treligen den dugligaste och mest passsnde mannen : I hela Riket att bekläda denna plats, Mon ett vigtie I embete finnes dock här, för hvilket Hr Hartmansdorf genom sina egenskaper skulle vara särdeles lämplig; och ovillkorligt måste det ingifva förundran, att Rogeringen icke åt Hr H. uppdrog förvaltningen afdetjta embe:e, när han efter stången ifrån Hofzenslersoch Stitssetreterarebefattnicgarna ärdock skulle vidare begagnas. Presidenten i KammarRätten njuter tjenstfrihot och en ledamot af Rögeta Domstolen är, oskickligt nog, förordnad ett iörestå embetet, Fö: denna plats hado Er H, riktigt varit, som men säger, klippt och skuren. Både som l!edsmot af Stitsutskottst och som Fullmäktig i Riksgäldskontoret och Banken, har Hr Hartmansdo ff visat, att han förstår räkenskepsärender ech är skicklig ett handlägga och utarbeta sådana mål, hur vidlyftiga och intrazslade de än må vera; och stsom Ridderhusk:mrerare i flera år hör hen dessutom fått en speciel öfnivga att bekand!2a räkenskaper och räkenskapsfrågor. Genom de afdsiningar, uti Hr 1:s stora, lörorika arbeto om Styrelseverkens orgarisation, hvilka omfatta KammarKollegiurn, KemmäarRätten och Statskontoret; samt dena vackra och väl utirbetsde motioner spaciolt rörende KsammarRätten, som han vid 1823 års Riksda fremlade, har han äiven ädaralagt, att han i hög gr: besitter kunskap om hela Drätsslverkets och vppbördsoch redovisriosskontroliens historia, samt om både äfäre och yngre förfottningsr, Konungebref och Ständer2: beslut, som dit böra. Och när då sletligon dertill kommer. att fr H. är begåfvad med en särskilt fallenhet och förmåga, att srbeta sig in uti och taga reds på invecklade mål och hntErgar, samt dermed, som ofvan är nämnåt, i hög srid förenar arbotsförmåga och ordningssione, hvad hada då kunnat vara lämpligare eller mera i sin ordrving, än att låta Grofve Späarro återgå till Högsta Demstolen och åt Hr HG. vppdraga Chefskapet i KammerhRätten. Men så har oj skett och i stället har man gjoit Fr ED. till Ladshöfdicg, förmodligen tör att allt skall vara sig !ikt och ingenting på sin plats. Med instämmande till största delen uii hysd denna uppsatts innehåller, böre viflikväl erinra, att förf. af artikeln i Nyare Freja helt och hållet oriktigt tyckes hafva fromaiställt Hr v. Hartmaxsdorff såsom framtidsman, så mycket mera som kan sjelf vederlagt sig i denna punkt, då! han på eit annat stölle taier om hans medeltidsåsigter, hvilka vi väl böre kunra hoppas, ej skola tillhöra framtiden. — Tidningen Göthen menar, att Hr v. Hartmacsdorff blifvit Landshöfdinge i Calmar för utt vederlögga början af den bekanta vison: Uti! Calmare, stad, der finnes ingen qvast ete.! och för att förskaffa stader och länet en ryj vast, som skall sopa väl. l —