Aftonbladet – 19 november 1838, sida 2

BLANDADE ÄMNEN Uti Nyare Freja för i Fredags afton förekommet följande lilla intressanta novell ur Sverges äldre historia: Om Konung Sigesmunds resa ur riket 1594. Men, store konung!, yttrade Erik Brehe; hverföre längtar Eders Kongl. Mosj:t till de styfsinnzde Poleckarne? Har icke E. K. M. fått lida mycket af deras gensträfvighet på riksdagarna? Konung Sigesmund sprang upp mod den oväntade frågan: vOch du inser det icke, Erahe? utbrast han. Hvad vill jag väl göra med dessa missnöjda Svenskar? Hvarthän jag vänder mig törnimmer jag idel oro, idel gonsträfvighet. Våra enhängare äro ju allmänt föraktsde! Här kommer den ena berättelsen efter den andra, huru sjelfve bönderna icke äro tig lika, utan slå i vädret allt hvad våra utskickzde säga , Det är visserligen ganska ills,, inföll Brahe med en emilande uppsyn, men sådant är alla god2 och stora konunvgars öde. Hvad kan den åa massan förstå af en konungs högre å.igter och finara beräkningar? Men det ger sig nog! Vi ha änru så många vänner, som icke skola tröttna att prisa E. K. M:ta höga egenskaper och stora välgerningar — nVänzer ja, och arhängarelv afbröt Sigesmund: Jag fruktar att jag oftast lider ef deras välmening. Jag har nog märkt det minga gånger. Jag sku!le väl kunnst i all tysthet och utan uppseende gifva mina stsickars ketholiker medborgarrätt i riket, men oväsendet på gatorna i slutet af Juri her upprört allas blod. Det är hårdt för den, som sjelf är katholik, stt icke upphjelpa sina trosförvsndter. då man ser dem förtryckta. Men det her farit en ond andeihola Svenska folket. Doe göra anspråk på sia koxwnng: De fordra något af honom!, : Ja, tyvärr! deras förblindelso har gått så långt suckade Brehe. ,Det beklagligaste är. att sjelfva rådet icke fulleligen gillar E. K. M:ts gerningar. Det synes på Erik Sparres skrift.n Tag fram skriften och lis upp för mig det styckot. Jag tänker, om mau skulle kunna anklaga Spirren. Hvad menar du? Skullo han kunna fällas för mejestätsbrott? Huru lyda hans ord?, Brahe tog ett dokument på bordet och läste: Hvad det ordalsget vidkommer, att en arfkonung bör regera absolute, så är derom i Svarige icke myoket tillförene hördt, men väl hatver en Noro fordom p stått och sagt: jag är Gudarnes sändebud: hos mig är miktan att förordna om hvars och ens lif och vi! kor. En kristelig konung har deremot yttrat: att han ville regera efter lag och rättvisa, och icke efter egen vilja, hvilket var honom ott berömligt ord, och vore väl, om alla tjonare rådde ötverhston til sådant tänkesätt.n Hm! atbröt konungen: ,Jag tycker detta är riktadt mot konungamakten,. Ar icke jag den allena styrande? Vill han icke förlikra mig med Nero, om jag tilltror mig att förordna om mina undersåtaros lif och vilkor? Alldeles, E. KE. M.! sade Brahe: Moen hör än vidars! Här står: Gudsa ord säger ju: Du skall icke begärs! Det vill säga: Du skall icke sth efter andras skada och förtryck, allraminst trogna undersåtares; som hafva lif och blod osparda för ötverhaten. Och dette ordet: Du skall icko begärs! gäller icka endast lif och helsa, utan ock att regenter icke skola med orätt och oskälig pålaga betuuga undeor:å:arne och Jörvägra dem lag och rätt, E. K.M., detta är just förfärliga ord! Och ännu mer rå detta stille: ,Vi begära detsamma, som Israe!s barn fordrade af Rehabetm, nemligen ett mildt och drägligt regemente, och hoppas derpå bättre svar, än de fingo. Sådant går dock för långt!, Ja, ser du, Brshe!v utropade Konungen: Mean har ju ingen hejd och sans i sina ord här i Sverige. Det är sannt, Polzckarne äro också styfsinnade, men de äro beständigt uppmärksamma mot min person. Der finns ännu rökverk för en Konung. Men detta råa folket vet icke att hysa vördnad för majestätet, Jag är utledsen att icke böra snnat än förebråelser. Man ken väl behöfva höra någon uaderdånighet, då man bär krona och spira ! Visserligen, B. K. M.! svarade Brahe: Det är icke värdt att vara Konung, om man icke åtminstone får njuta äran. Eljest blefve ju Konungen endast en embatsman, såsom vi andra, som äro till för folkets skull. Särdeles hårdt måste det vara, att sakna rökverk, när man blifvit van dervid. Men det kan vl ännu hjelpas. Vi hafva nog många vänner, som kunna röka E. K. M. ännu. Vi kunne kella hit folk från lendsorten, om E. K. M, vill gifva dem audiens och höra derss tal. Jag fruktar det står värre till i landsorten, än här!, sade Konungen. ,Jag måste derföre rosa i tid. J38g kunde eljest få höra ännu flera ledsamma saker på vägen. Vi mäste imedlertid laga oss i ordning till resan.. Men hvad skall E. K. M, vinna med Polackarne? ktertog Brahe: Deras riksdag blir icke behaglig för E. K M. Den riksdag blir ingen fara med! svarede Kungen: De kunna, af gammalt, icke fördraga Svenskarne. Om jag allenast föreställer dem, hurn ärofullt let skall blifva att kufva Svenmskarne, skall du få se, Itt de nog blifva medgörligare, Jag är öfvertygad Itt Jag derifrån kan lättare styra Sverige, än här. Man lippor att der höra några invändningar, och man har cke hela Rådet på halsen. Jag utnämner en Riksöreståndare här, och om något förefaller, zom minlIre behagar folket, så får hn bära skulden, medan ag skickar honom mina befallningar, och han måste yda, liksom de andra.