Aftonbladet – 19 november 1838, sida 1

YR BE9eLvy MVINIIAL SAMUI AM SldUula ULeltvi. fierr Bellettis Konsert. ) Dåen Italiensk sångare reser till Sverge, uppehåiller sig der en längre tid under hösten cech vintern till, och med ytirar sin afsigt, att der qvarstanna, för att utöfva sånglärareyrket, kan man taga för gifvet, att han icke genom sina naturanlag intar någet utmärkt rum på de musikaliske artisternes rangordning. Det fattiga norden har ej råd att betala en sådan. Hans plats jär London eller Paris, eller åtminstone någon af de öfrigare rikare europeiska ländernas hufvudstäder. Denna allmänna regel farm äfven sin fulla tillämpning på Herr Belletti. Hans röst är en bas, eller kanske snarare en bariton, med en högt uppdrifven falsett, som likval ieke är alldeles ren. Stämman är stark, mera skärande än full, utan hvarken mjukhet eller behag, men för öfrigt utveeklad efter det moderna mandrets fordringar, inöfvad till eviga broderier oeh svårigheter, men hvilken öfning ej tyckes hafva vunnits utan svårighet, ty rösten har härunder blifvit så sönderbruten, att hon ej mer förmår uthålla någon ton, en brist, som Herr B. likväl skickligt söker dölja under ett. artifieiellt tremolo. Sjelfra styrkan är kanske en mindre följd af naturlig kraft, än af ansträngning, hvarigenom stämman ej eller är i stånd af någen nyaneering. Under sådana förhållanden bör man ieke anse Herr Bellettis uppträdande här som någon afsigt att eröfra konstens lager, utan endast för att rekommendera sig sit som sånglärare, hvartill vi tro honom väl qvalifiserad. Af samma skäl spelade han fortepiane, icke för att deri visa sig som artist, utam som ett prof, att han äger ali den färdighet och det förstånd om ett gedt ackompagnement, som man kan fordra af en sånglärare. Hvad som för öfrigt mest anslog publiken, var en 8; k. Tarantella Napolitana, en slags buffasång, hvarpå dacapo begärdes, någonting för öfrigt så litet konstrik, att vi hört dylika saker full komligt lika väl exequerade af de tvenne Italienare, som för några år sedan här gåfvo em soir, men hvilka icke ansågos berättigade att erhålla kapellets biträde. Såsom sångare vore de likväl åtminstone ganska litet Herr Belletti underlägsne, kanske voro de till och med öfver honom i föredragets värma oeh liflighet Man har undrat öfver de förhöjda priserna till denna konsert, då virtuoser ieke ägde nisot namn, som syntes berättiga honom dertill; Salongen visade likväl, att Hr B. bättre kännt sitt folk. Första raden var nemligen alldeles full, eh sjelfva den numera dekrediterade amfitheatern sanska talrikt besökt, och en ieke obetylig del af a kaute volte hade infunnit sig. — Hr Boeks löjt och M:lle Linds röst voro rena och intasande som vanligt, och skördade ett rättvist biall. — Ouvertyren till Ali Baba var, åtmintone för ref. något nytt. Detta den nära 70riga Cherubinis sista verk är likväl ett ibland le många beklagliga bevisen, att man ej ostrafad öfverskrider den gräns, naturen satt emellan rerksamheten och hvilan. Det är ej VattenIragarens kompositör men här återfianer; man röffar blott bemödandet, ej förmågan, oeh den mvist sökta originaliteten har lika envist flytt len maktlöse gubben. Också gjorde detta numner ej det minsta intryck på åhörarne.