Herr Dehlqvist uppträdde i går för först: gången i Hamlets roll. Att han deri flitigt applåderades samt efter pjesers slut framropide; och helsades med flerfaldiga hurrarop, torde just ieke bevisa mycket mor än de klippan des och ropandes enskilda belåtezxhet. Derns gåvg var det likväl en hyllning åt dem verklig: t;langen, ty Herr Dablqvist, om han än icke fullkomligt löste problemet af denna karakter kom likväl dess lösning närmare än eu eek annan af hans företrädare. Hamlet är en af de roller som äro ganska lätta att spela väl till er viss grad, åtminstone så, att man deri gör eff :kt pi mängden, men som deremot äro så mycke: svårare, att till slla delar rätt uppfatta och å tergifsa. Ala de secner, der H.mlet visar sig evagsinnt, göra vsnligen det mesta int:ycket men som vsnpsinneet i allmöirvhet — det theatraliska ech romaneska nemligen — icke har nå gon given förebild i naturen, och Hamlets sjelftagoea mask ärnpu mindre kan bafva det, är de omöjigt att bestämma hvilken karakter deraf äl den rättaste, ech man kan sålumda teckna de på mångfaldiga sätt. Hr Dablqvist hade derå gifvit en mild, melamkolisk firg, som slog ar på åskådaren. Den djupare känslan, det inr spelet, kärleken, det upplågsnde ungdomssin. net, dessa passioner, som genombryta svårme dets töeken, men våldsamt tillbakatvingas af des enda t:nka, som beherrskar honom: hans fa ders död och hämnden på bans mördare, — all detta är så svårt att med full sanning framstäl la, att man bör hilla Hr Dahlqvist räkning fö h:ns bemödarde, för den flit och det förstånd hvarmed han inträngt i karakterens djup, oci icke tadla bonom för det han ej genast full komligt lyekats. Hans billning var i allmänhe naturlig, bans föredrag enkelt ech han föll blot sällan i denna deklamerande ton, som han e har lätt att beherrska. Det är imedlertid e glädje, att se denna skådespelare med så mye ken pit och värma egna sig åt sin konst, nä stsa dagligen framskrida dei, och smiånisgon lyckas att bli herre öfver sin organ, det stör sta hindret han har att besegra, Något mer