Aftonbladet – 15 november 1838, sida 3

sten). Nu red en af karabiniererna litet. förut, hvilken, såsom man svdermera fått veta, vachefen Don JosE Reiter, för att lägga sig i bakhåll invid vägen, och ihjelsköt härifrån med en pistol den olyeklige Santiago. En annan karabinier undersökte genast liket, och man såg honom fråntaga detsamma ett paket, som man tredde vara en penningepåse. Mördarne stanmade likväl icke dervid; de grepo äfven den förskräckte Domingo, bemägtigade sig hans biåda mulåsnor och redo till Baamonde, der de, för att dölja sitt brott, afgåfvo följande förklaring: Då vi anlände till bron San Alberto, mötte vi tvenne misstänkte personer, som började ronpa: Lefve Don Carlos den femte! Slutligen grepo de till flykten. Som vi ej kunde uppxhinna dem, gåfvo vi eld; emedan vår salfva sträckte till jorden en af dessa personer, lycskades vi bemiägtiga oss den andre, som vi här ,medföra.n Oaktadt dena djerfhet, hvarmed denna berättelse afgafs, bedrog den likväl ingen. Bröderne Salgado voro allt för väl kände i landet, der de med skäl åtvjöto allmän aktning. För öfrigt bade blott få ögonblick förflutit, då de personer, som från nära håll varit vittnen till brottet, anlände och upplyste alla detaljer af händelsen. Den konstitutionelle Alkalden företog genast ransakningen. Man fann hos hvar och en af karabiniererna en del af den summa, som fråntagits Santiago. En betydlig del af bytet hade Den Jos Reiter tillegnat sig; i hans förvar fenns ännu den linnepåse, som innehållit de penningar, han fråntagit den fallne. Bevisen på brottet voro ögonskenliga; Don Jese Reiter och den karabinier, som plundrat liket, dömdes också att skjutas genom ryggen, och sex af deras medbrottslingar till fem års fängelse. Det bör anmärkas, att desse karabinierer voro soldater af drottningens armdå. Så väl vårdas den allmänna säkerheten af sjelfva hesnes s. k. laglige försvarare!