föremål för allmänna uppmärksamheten unde: fredens lugn, lämpligast för kryssning emellar politiska konsiderationer, fullfölja pådrifvande af Sveriges interesse. Om det icke kan lycka att få upphäfd Sundska tullen, bör det iekt kunna undgås, att genomdrifva en traktat emel: lan Sverige och Danmark om en viss årlig tri but, som lämpeligast kan utgå af öfverskot tet å afgifteR till Handelsoch Sjöfartsfon den, hvilken bu mera, om den sbikt förvaltas äfven med haräkning af den ipympning af fråm mande föremål scw den redan erhållit, och kan afhuggas förr än vid en blifvande riksdag måste med afseende å tullens beständiga sti gande, med hvilken den går i bredu,; blifva fö ändamålet tillräcklig. Skulle också dem? fond af hvars primitiva ändamål, fredsverkets bibe hållande med Barbareskstaterna, nu endast åte. står tributen till Maroeeo 20,000 piastrar årligen, icke förslå, kan det stora öfverskottet af tullmedlen, såsom ieke på något sätt graveradt, dertill användas. Hvad som åtminstene bör blifva den ovilkorliga följden af reveljen, är att Danmark för sin egen heder skul måste afskaffa och bortrensa alla obehöriga prejerier utöfver sjelfva tullen, oeh tillåta Sverige att jemnt dela fyrpenningarne, om de skola bibehållas, samt Svenska regeringem genast vidtaga det steg, som står i dess makt och synes utgöra en helig förbindelse emot Dess eget folk, att ieke, till råga på den tunga, Danmark pålägger detsamma, fortfarande låta det dyrt plikta till konsulsombudet i Helsingör. Såsom ett lyekligt förebud hafva Svenskarne att glädja sig åt, att uti muvaramde Statsministern för utrikes ärenderna, på hvars vårdnad frågan så hufvudsakligen berer, kunna påräkna ett kraftigt stöd för sina konstitutionella rättigheters bevakande. Så vida vi ej misstaga oss, lemnar 57 6. at R. F. om Svenska folkets urgamla rätt att sig sjelf beskatta, en god vägledning, och måhända skulle en underhandling i denna fråga emellan kabinetterne kunna framkalla om lika grad af tacksamhet från folkets sida, som mången amman bragd på ärans fält.