kert skadespel, Ince st Jaa fr oe förloradt, för att genom den förfärliga och med hvart ögonblik snarare tilltagande än förminskade trängsela på de här och der illuminerade F torna någorlunda helskinnad jemka znig he tl mitt logis. Ett ljudligt klockspel börje;: just dena ögonblick från en kyrk; i mitt grannskap pingla en andlig sröjdmusik gill beslut af dagens högtidligbet; men inom hus skola de verldsliga ädjesångerna och det Baechiska niip, hip, ip, burra ! ännu länge skalla högt i tak; sedan de klingande kloekorna tystnat af i den stilla natten. IV. Lineamenter för epoken. Hamburg är en rik stad: den äger ett dussin millionärer och ingen tiggare; Hamburg är en vacker stad: hvarje år ser man nya,i en ädel, ofta en praktfull stil uppförda småpalatser med portaler, höga fönster och Italienska tak uttränga de gamla nakna eller med en otäck smutsfärg öfversmetade korsverkshusen, hvilkas skröpliga stomme, undergräfd af de alltid lägre än gatan belägna matbodarna, biljardbusen och ostronrestaurationerna, ofta tyckas skola instörta under tyngden af den mängd i Engelsk skala tilltagna skyltar och etiketter, hvarmed den är belastad, oeh stadens omgifnicgar, der naturen relativt gjort så litet och konsten så mycket, dess ypperliga saller, dess hela förstäder af pittoreska och eleganta landthus med artificiella parker och sydländska blomsterfält, äro någonving att se äfven för en, son nyss kommer från TCjurgårdens förtjusande nejder, från Roscndahls syrenlunder och slättens fashionabla villor. Hamburg är en stad för gurmander: dess roastbeaf täflar med den Engelska, och dess köksoeh fruktträdgård är en veritabel paradisets lustgård. Hamburg är en stad, som vet att roa sig: från den hlla brädteatern i förstaden Hamburgerberg, der uti porten en marktsehrejer i bögröd, äfventyrlig kostym med trumpetstötar och allehanda fsgert tal inbjuder packet till de kostligaste Possenspielen och komedier för en skillipg entren, ända till den lysande anläggningen Tivoli med dess vinterträdgård, der man, parfymerag af tropikens praktväxter och i skuggan af lagerträd, som just i detta ögonbliek stå i full blomning, smuttar sitt kaffe ur äkta porslin, skall ni när som helst, i solsken som i regn, finna en publik i hvarje vinkel, der någonting är att skåda, pågonting att njuta, någonting att skratta åt; och vill ni musik, fiones säkerligen icke någon vrå på jorden, der man mera offeniligt består sig mera deraf, antingen jag räknar vefpositiverna i förstäderna, de vandrande musikanterna, som i sjelfva staden från morgon till qväll utanför hotellerna och i gathörnen uppföra sina symfonier för blåsinstrumenter, eller de små orkestrar, som om aftnarna på kaferne eller paviljongerna, som dessa här kallas, regalera med fiolqvartetter och sextetter, ofta nog icke oskickligt exeqverade.! Hamburg är jemte alll detta en fri, en republikansk stad . . . dock, se der någonting i hvars afgörande vi icke skola förhasta oss! Hamburg är en republik, ja visst, men wi skola förstå detta rätt! Ingentiog kan, utifrån betraktadt, ega en mera demokratisk och republikansk karaktär än Hamburg. För den, som från sin barndom varit van att vid hvartannat steg stöta på något af konungamaktens attributer, af ett hofs speciösa värdigheter och militärdespetismens styfståtliga flärd, är det en i högsta grad frappan nyhet, detta samhälle, der man på teatern förgäfves låter sina ögon promenera kring logern: för att upptäcka en enda guldgalon eller et enda ordensband, der man kan vandra de mes besökta spatserställena opp och ner en he dag utan att träffa en enda plym eller hör: klapgen af en sporre, der kanske de flest; licke ens känna namnet på de herrar Bärgmei ster, som i svarta frackar och stålvärjor p högsta trappsteget representera den lilla staten Ider den beskedlige borgarsoldaten helt trankil Istår på sin post och äter äpplen, och der d sköna lefva lyckliga och nöjda med sin lo lförutan grefvar och baroner! Det egna härutin man 2 ee2 mvcket mera Dåfallande. som ko