Aftonbladet – 13 november 1838, sida 2

hvarmed ultlandska stenkol Dittills varit Delastade, till oberäknelig skada för flera vigtiga inhemska näringar, men deremot till ingen märkbar biåtnad för Höganäs stenkolsverk. Då nu 100 tunnor Höganäs stenkol svara fullkomligt mot 100 tunnor engelska, (hvarpå vi ej ett ögonblick tillåtas tvifla, när Kongl. Vetenskaps-aksdemien har sagt det) så blir det lätt för Höganäs stenkolsverk att uttränga Engelska stenkol från den ;inhemska konsumtionen så väl som från förbrukningen i det närbelägna Danmark. — Frakten från England uppgår till 100 å 400 procent af inköpspriset för olika slag af stenkol. — Frakten från Höganäs till skånska städerna eller Danmark belöper ej öfver 50 procent af iopköpet. — Höganäs stenkolsverk har således ensamt i denna fraktskillnad en fördel af från 50 till 350 procent, och billigtvis kan det ej fordra något vidare skydd i form af tull för utländska stenkol. Arbetskostaaden för kolens brytning och upptagning kan ej gerna vara högre vid Höganäs, än vid Engelska grufvorna, ty en arbetare på förra stället lefver för hälften mindre än på de sednare. s Man bör siledes med skäl kunna hoppas, att de upplyste män, som stå i spetsen för Höganäs stenkolsverk, skola upphöra att såsom enda vilkoret för verkets bestånd påyrka fertfarandet af den lika orimligs som impopulära tullafgift, hvarmed utländska råämnet stenkol ännu är belastadt. Man hör väl omtalas, att Herr Brukspatron Owen, sjelf medlem af Kongl. Vetenskapsakademien, bland den betydliga qvantitet hos honem förbrukade stenkol, ej använder en tunna Höganäskol, att delägare i Höganäs stenkolsverk sjelfva förbruka Engelska stenkol, oaktagt den dryga tullen, men förmodligen sker sådamt, emedan hvarken de eller Herr Owan förmå så grundligt som Kongl. Vetenskaps-akademien, uppskatta Svenska stenkolens relativa användbarhet. För Landsorts fyrbåk användes troligen af! samma skäl blott Engelska stenkol. — De öfrige fyrbåkarne bränna på befallning !öganäs stenkol; men man vill påstå, att Kongl. Förvaltningen af sjöärenderna, med anledning af sjöfarandes klagomål öfver fyrarnes usla, ofta vid vissa vindar osynliga sken sökt rättighet att förbruka de mest användbara kol, utan afseende på deras origine. De blott några timmars segling från Höganäs belägna städerna Malmö och Landskrona importera årligen betydliga qvantiteter stenkolsstybb från England, och man måste i sanning förvånas öfver dervarande konsumenters misshushållning om de skulle betala i tullafgifter omkring 150 procent och i frakt minst 200 procent för Engelska stenkolen, heldre än taga de slika godav från Höganäs, hvilka borde kunna säljas för halfva priset. Enahanda okunnighet och misshushållning skulle då vidlåda ägarne till alla sockerbruk, alla gjuterier, samtelige smedjor i Stockholm och Eskilstuna, Kronans egoa ej undantagna, hvilka samt och synnerligen förklara: att ehuru tryckande för deras rörslse den höga tullen på Engelska sten:ol än må vara, de likväl uteslutande mås e begagna dem. Det vore derföre i högsta grad angeläget, att Kongl. Vetenskaps-akademien med det första ville praktiskt bibringa dem konsten att med samma fördel använda Höganäs som Engelska stenkol för olikartade behofver. Missbelåtenheten med den orimliga tullen på utländska stenkol, hvilken nu så allmänt och högt uttalas bland representanterne för dessa stora nationella intressen, skulle derigenom försvinna och Höganäs stenkolsverk vinna en afsättning på sin produkt, vida öfver dess förmåga att fylla. Skulle Kongl. :kademien deremot ej lyekas lika väl i sin praktiska som theoretiska undervisving i detta ämne, så lär ingen annan utväg för regeringen återstå, än att: tillåta fri införsel af utländska stenkol, på samma grund som andra för inhemska näringarne behöfliga råämnen äro fria från tull. (Införes på begäran.) Till Rodsktionzn af Dagligt Allehanda! 1 Fredagsbladet af ofvannämnde tidring står ett svar på den lille reklamation, undertecknad tillät sig mot dan föregfenda recansionån af dass arhata