Aftonbladet – 10 november 1838, sida 3

oe OO SS OS SS OSS RER MOA 4VIUlVviIA VU IINUIA Oktoberafton, och att antalet i alla fall, jomförelsevis med de opinerandes, var obetydligt. Hans ho telse, att i spetson för sina liktänkande framträda för Friherren och visa denne, att hyllningen ej ver allmån, verkställer han nu ensam i sitt anförande. Hvarlöre ej så gerna strext. då Herrarne kunnat viss Friherren sitt stora antal? Nej, ty Herrarne fruktade att blottställa sig för allmänna åtöjet. — Hr A söker misstyda Aftonbl. Korresp:s uttryck om Friherre 5:s öfverraskning vid tillfället, såsom att derna skulle varit föranlsdd af nigot oskickeligt i Studenterna? uppförande. Doaita är, likasom så mycket annat i Hr A:s anmärkningar, ett futtigt ordrytteri, hvilket alltid måste uppkomma, så rnert raan ej har j något i sak ogentligex att säga. Studenterna hafva jvid detta tillfälle i sfseende på det psasande ingenting att försbrå sig, derpå finnas flarfaldiga vittnen. Till Hr A:s underrättelse, ait folksången slutigen afsjöng:, vill Ins. tillägga, att det till och med hurrades, då aåsom alltid blind Studenterna är vanligt ofter deuna sång, äfvensom att den ganska ofta sjunI gos vid dylika tilliällsn, straxt innan samlingen upplöses; dock hsde nu en stor del redan gått derifrån och af Je öfriga stodo många i spridda grupper, skiljda ifrån dem, som sjöngo och hurride. Biand de anmärknicgar, man gjort mot denna opiInionsyttring, är äfven den, att Studsnterna derigenom skulle hafva visit oticksamhet mot Hans Mözj:t i så fall, att de gifvit sin hyllning åt en person, hvilken, som man säger, fallit i oråd, — Hans Maj:ts erskilda välgerningsr mot oss, shuru stora de för öhigt må vera, hifra säkerligen aldrig blifvit gjorda i ändamål att köpa vårt smicker eler vår tystnad om sådant, som vi anse vara rätt, men som möjligen skulle kunna vara h-nom misshagligt, eller tvärtom. — Man säger ock, att vi genom denna vår handling väckt Univorsitetslärsrnes oro och bekymmer. Detta är visserligen gimska ledsamt — åtminstone för dam. Deras tänkesätt i detta afseende hafva många af oss vetat och större delen kunmat sluta sig till. Mex ehuru de äro våra lärare, stå vi till dem iintet subordinationsförhållande, och dylika begrepp från skolan och gymnasium äro här otillämpliga. Man kan aldrig förobrå oss hafva brustit i den vördnad och höflighet, hvilken allmänna vettet fordrar af hvar och en mot den, som är ötver honom i ålder och lärdom och som bekläder ett offentligt embete, och vid minge tillfilleon hifva vi både omskildt och offestliger uttryckt vår kärlek och högi:ktning tör dem af lärarne, som deraf gjort sig förtjenta. Mex att vi, hvilka sjelfva svira för våre handlingar, af fruktan att stöta Universitotets lärare, skulle anse oss förhindrade att öppet gifva våra t.nkar tillkänna öfver hvad dot vara må, å sxart axständigheten ej dorigenom a8ras, eller att vi förut berdt underrätta ess, om de önskade, att vi skulle innehålla med våra tankeyttringar, det vore i sanaing mera, än mean kansko till och ufed vid ewt lägre läroverk kunnde begära, Professorerna äro vål till större delen Iospsctores Natiosum; men dora: åtgärder såsom sådana inskränka sig till att vaka öfrer Nationens medlemmars, särdeles de yngres, flit ach sedliga uppiörande, I intetderi fallet hafva vi förgått oas vid detta tillfälle och måste således såsom opåkillade och sträckta utöfver deras embetsrsymdighet, offentligen och enstärdigt protestera mot de försök, ett par af desse iuspectores gjort, ett inblanda sig i seh söka tillintetgöra verkan af denna opinionsyttricg, or Nu till slat några ord om värdet af Studenternis opiniensyttringar. Åtskilliga nedskåda på dem med ett aristokratiskt förskt och vilja aldrig medgifva, att de kunna förtjena detta namn. Andra finnas dock; hvilta tillerkänn2 dem sitt behöriga värde och deribland äre till och med sjelfve de högsta styrande i vårt land, deruti liknaxde styrelserna i de flosta andra länder. Så ofta desso höga personer besökt Univorsitetet, hifva de alltid basvarast Studenmtkorpsans oskrymtade byllningar på ett sätt, som visat, huru högt de virdarade dem. ÅA andra sidan hir man nog hört omtalas, hvilken vigt det å högre ort fästades rid Lunda-Studentsrsas aång för Anders Danielssoa under riksdsgen 1834, då dan mamnkunniga 72:an var å bane; likasom rykten j heller uteblifvit om den skyadsemhet, hvarmed undoerrittelsen om såagen nu sist för Friherre S, skall hafva blifvit rapporterad till höga vederbörande och det missnöjo, den dor skall hafra vickt — rykten till viss grad basannade genom Herrar Inspectorum ofvannämnde tförsök att iå donna hyllning återkallad. — Om man närm:ra och utwun fördom efvertänker saken, skall man ock finna, att Studenternas opinion är af nära nog lika mycket värdo, som hos hvilken annan samhällskl.ss som haist. Det säges vissarligen, att de äro un ga, passionsrade och lättförledds; att de hafva för lite: erfarenhet och käinaedom om ställningar ech förhå:landon, att dsröfeer kunna fills: ett grundligt omdöme. — De:as ungdom är i datta afreende mera ev fördel för dem; den, ssmt mituren af deras ställning i simhället, gör att det egua interesset, lycksakeriet och fjeskot ännu ej h nrit få makt mad dem; de döma om sakerna efter dessas förhållande till det allmäxna och ej till någon 2erskild ort elier medborgarklas eller till sig sjelfva. De fstta gonast och uttrycka sig mod liflighet öfver det frappersnde i hvarje iörhållaado, och resonnera ej först öiver, hvad intryck dessa yttranden kunna göra på andra, ollor hvad följder de kunna hatve för dam, Passionerade äro de visserligen i många fall; men passion i politikee kommer sällan förr än i en mera framskridsn ålder. Att de ej äre så lätta att leda, visar törhållandet. då åtskilliga af deras äldre kamrater ej kunde förmå dem att atstå från sitt företag, och deras lärares kända tänkssätt ej på dom hide något inflytande. — Deras erfirenhot är visserligen ännu inskränkt, men hvad de gamle veta, kunna da munuAn same 6 oo KT AN 5 oo a oo MILLA