sophisk hållning 1 stil, att på fyra sidor uttan Ja en afbandling, hvars innebåll lämpligen kunnat hafva rum på två? Icke är det bevis på ET lagenhet, att genom namns utsättande kompromettera en medlem af studerande korpsen, hvilkea visserligen icke i högre grad än någon annan, vid tilltället närvarande, gjorde sig skyldig till det stora politiska brottet, derföre att han, såsom prel.kt vid sången, anförde vivatropen. Ieke heller är det bevis på dena konscqvens, som man fordrar af en filosof ex professo, att förebrå motparten brist på fullständighet i uppgifter och sedan, innan han hinner till slutet på sina anathemer, sjelf begå samma fel. Kanhända har Hr ÅA. nu fått fullständig upplysning om huru det förhöll sig med Folksången — Ar A. har rätt deri, att den sjöngs; men borde dock icke mot bättre vetande, hafva nekat, att samlingen skildes åt, sedan den afskedshelsat Friherre Sprengtporten på torget. — Eller vet ieke Hr Å., att folksången sjöngs först 9, timme sednare, då ,massan) redan var skingrad. och hvarföre icke af just de 50, som Hr ÅA. ansåg dela hans tanke om hyllningen för Friherre Sprengtporten? — Insändaren har visst ingenting emot att folksången sjöngs, men ogillar högligen, att Hr A., genom förtigandet af rätta förhållandet dermed, hemtat anledning att förebrå Aftonbladskorrespondenten en ny erigtighet i hans uppgifter. — Hvad Hr ÅA för öfrigt yttrar om sak, äger sin riktighet. Det famösa ansleget var med em så i ögonen fallande oskieklighet författadt, att troligen ingen utan harm läste detsamma; men då det, oaktadt detta, föranledde både samling och sång — hvad bevisar det annat, än att saken var af tillräckligt intresse, att öfverskyla bristfälligheterna i formen? : Efter denna protest af Hr A. lära åtskilliga artiklar i samma ämne blifvit! Red. af Upsala Correspondenten meddelade, ehuru icke i dess tidning införda. Med hvåd rätt detta vägrats, kan insänd. så mycket mindre bedöma, som han icke känner deras inoehåll. Deremot har en liten förklaring fått ett rum i Lördagsnumret af nämnde tidning, en förklaring, som egentligen säger ingenting annat än — en osanning. Den är för öfrigt utmärkt af en juste milieu anda, som nödvändigt måste yttra sig med moderation, hvilket äfven gjort, att den af mången på god tro vunnit bifall. Dess författare vill nemligen frånkänna opinionsyttringen all politisk betydelse. Insänd. kan omöjligen inse, huru denna opinionsyttring kan vara annat än politisk. Ieke är Frih. S. någon litterär namnkunnighet, som kunnat i denna egenskap ådraga sig den stud. korpsens uppmärksamhet, ieke heller äro väl hans goda egenskaper såsom enskild men så allmänt kända : och firade, att yoglingar från nordan och sunnan skulle hafva höjt bifallsrep derföre; icke; heller lärer det väl vara hans verksamhet såsom Öfverståthållare, atill Hufvudstadens försköning och gagno,, som förskaffat honom en hyllning af Upsala studenter? Nej! hvarföre skall man neka, hvad som ligger för en dag? — politisk var denna hyllning nödvändigt; ty den kan ieke rimligtvis hafva haft någon annan grund än de studerandes tänkesätt rörande de förhållanden, som förmådde f. d. Öfverståthållaren att resignera, samt högaktningen för den politiska person, som under sådana förhållanden beslöt sig till I afsägelse. Att för öfrigt jemföra denna hyllniog med den, som vederfors mamsell Brehmer — hyllningen för f. d. Öfverståthållaren Sprengtporten, som icke författat någonting, med den för författarinnan till Teckningarne ur hvardagslifvet — var i sanning ett så olyekligt infall, att man, i händelse en sådan förmodan icke haft andra skäl emot sig, verkligen kunnat råka i frestelse att tro, det artikelförfattaren genom denna tjemförelse velat roa sig med dem, som söka att påligga opinionsyttringen en annan färg, än den i verkligheten äger. Så mycket om skriftvexlingen i detta ämne. Det återstår att granska de åtgärder, som vissa vederbörande tillåtit sig, för att minska de obehagligheter af det intryck, som man befarat, att opinionsyttringen kunnat hafva på högre ort. Dessa åtgärder syfta derhän, att förmå hela studentkorpsen att återkalla den hyllning, som åtminstone af kalfva korpsen blifvit hemburen Frih. S—. Tvenne etnspectores na