Aftonbladet – 8 november 1838, sida 1

tan någon enda af de dertill fogade detaljförändringar, genom hvilka endast nya svårigheter vid en blifvande reglering af den vigtiga fiågan om jernhandteringen uppkommit, TIDNINGSOPINIONERNA RÖRANDE HERR VON HARTMANSDIORFFS ENTLEDIGANDE. Om Hr von Harmansdorffs förflyttnizg från Hofkanslersförordnandet just icke kan arses för någon verldshändelse, så utgör den likväl på visst sätt en riksnyhet, dels i anseende till den vigtiga roll Hr von Harimansdorff jemie Hr Nerman spelat i det löpande årets mest karakteristiska styrelseåtgärder, förföljelserna mot pressen, dels också i anseende till de omständigheter, som itfölje sjelfva afligscandet. Vid sådane till Ifällen plägar det ej vara utsn interesse att sammanhålla och jemföra de olika sätt, hvarpå de serskilda tidningarne betrakta sakerna hvar och en ur sin synpunkt. Svenska Minerva har ändtiligen furnit sig på vår uppmaning föranlåten att bryta sin tystnad, men förhåller sig ännu mycket diplomatiskt, det vill säga, tager en mycket betydande min på sig, oeh menar att hon ej anser nörigt berätta alit hvad bon vet om saken. ,Att Minerva hittills icke pvidrört densamma, kommer,, säger hon, iecke nderaf, att hon varit tveksam, huru den borde Inframstäillas inför publiken, utan deraf — — att Ishon tyckte, att sedan hvad som var skedt var jnen gjord gerning, så kunde dermed vara nog, soch allt läggande af lök på laxen till ipgenting jena, heldst det kunde utläggss tåsom ett tripumferande öfver den fallna storheten, något som nför Sv. Minerva så mycket mindre passade, som hon alltid yrkat, att denna storhet icke vore på sitt nställe. ,På sakens upphof, sammanhang och fortgång har Minerva eljest tillfälligtvis haft god reda,: så att hon både förut hade kunnat, och jemväl pu skulle kunna tjena Aftenbladet med alla nödiga upplysniogar, men hon är icke så anpgelägen om att berätta hvad hon får veta, som några af hennes embetsbröder, och månbända leder sådant just dertill, att hon får venta åtskilligt, som för dem blifvit förborgadt. (Huru lycklig är man ieke ändå när man så der erhåller en hop hemligheter ur första hand, i sjelfva Riksmarskslksflygeln, — med vilker att ej tsla om dem!) Imedlertid går hon nu benäget Aftonbladets yttrade önskan så vida till mö-, tes, att hon yppar sin förmodan, att Aftonblajdets berättelse i hufvudsaken är riktig, och injemväl till någon del i detaljerna, men att i ndessa en mängd oriktigheter, ehuru ej af väsendtlig vigt, insmygt sig. Hvari dessa oriktigbeter bestått, fö mäles ej vidare, än att beräitelsen om Hr von Hartmansdorffs notifikation till Biskop Heurlin, att den förre ämnade återtaga Statssekreterare-portföljer, ieke tros af Miverva, emedan det vore att tro Hr v. E. om nför mycken obetänksamhet, och att ha: skulle hängifva sig åt den, både utan motif och utan nändarmål.n Stockholmsbladet upptager äfven vir berättelse, rörande det tillämpade, men inställda åtalet af sknften: Bevolutioa och Republik, men tillägger, att det för sin delvicke kan uppfriska sina lisares underd. förhoppningar eler deras sunderd. pyfikenhet med några dylika berättel nsem. Det skulle i sådant fall snse sig vilsepföra deras omdömen, som i vår tankan, heter det sböra stödjas på de verkliga fakts, hvilka, I utveckla sig af ett, åtminstone till namret, lage Instyrdt samhälles lagenliga former, men cj på en Ibop löst prat, af den kommartjenaren berättadt Inså, och af den kammarfrun så, derest vi 1 dyIniika sängkammartilldragelser sökte någon anInledniog till bedömandet af en händelse, som Ihy förutan både kan och bör vara uvod:rkastad offentligheten. Vi vilja icke gifva oss ut för natt roa allmänheten med sådant plockgods, utan inanse oss böra förklara, att vi i det qvarteret nicke hafra, och mid den skygghet der i all mtid rådt för ljus och offentlighet i samhöllsvigIniga angelägenheter, ieke vilja hafva någon Inconteur affidex. I St. bladet finner saken för öfrigt helt enkel, voch ej i behof sf dessa ingenting sägande biomständigheter, hvilka dessatom synas mindre -inegnade till tröst för framtiden, eller för ögonIpblicket antyda, att förföljelserrna mot pressen lnäro slutade., Det ser nemligen deri ett nytt Inbevis, att de lagliga former, som grundlagarne NN Vi . SY