Aftonbladet – 7 november 1838, sida 2

SAINREL JySsSsnat UN acnHHa UPprrettop: Enligt hvad oss blifvit såsom säkert meddeladt, kommer Hr Hofintendenten Lars Hjorsbergs första återuppträdande på Kongl. Teatern att ske den 13 dennes, uti Orgons roll i Molieres Tartuffe. Nya Argus i Stockholm, hvilken tills vidare utgifves till ersättning för den indragoa tidningen Nya Freja, anför ett rykte, att teaterdirektionen skall, genom ett ej längesedan ankommet Kungligt bref, blifvit förständigad, att inom den 1 nästinstundande Januari låta uppsäga alla vid teatern anställde tjenstemän och svjetter, och att,i sammanhang dermed, till regeringen afgifva en ny plan till teaterns reorganisation. Detta rykte återför i minnet ett annat, som jemväl för någon tid sedan berättades såsom säkert, nemligen att förste teaterdirektören, Hr Presidenten Westerstrand redan under sistlidne sommar hade ingifvit sin afskedsansökning. Det torde pills vidare, böra lemnas derhän, hvad trovärdighet den ena eller andra af dessa berättelser förtjenar, eller rättare, buruvida någotdera blir af. Att Kongl teatern b-höfde på mer än ett sätt reorganiseras, för att kunna bära sig och emotsvara sitt ändamål, derom äro väl tankarne numera icke delade, och vi skulle nästan tro, att till och med direktionen sjelf är af den tankan; men lika påtagligt är oek, att något sådant organiskt fel vidlåder densamma, som icke kan afhjelpas med ett blott förslag af vare sig derna, eller någon annan direktion ställd i samma förhållande som den närvarande, det vill säga, att första direktörsplatsen skall v:ra ett slags statsvärdighet, förbehållen åt någon högre embetsman eller boffanktionär, och de båda andra direktionsplatserne j-mväl hvardera ett appendix till någon annan syssla i statens tjenst. Det är väl i alla fall obestridligt, akt för sdministrationen af en teater, när man tar i beräkning dess både litterära, artistiska och ekonomiska afdelningar, kostymernas studium, den ständiga personliga och ömtåliga beröring med en mängd konstaärer af den mest olika förmåga och stridiga lynnen, nödvändigheten att lära känna och beräkva hvars och ens resurser, för att rätt kunna använda dem m. m., både är och öfverallt anses för ett af de allrakinkigaste värf, hvilket vid en så stor anstalt som den Kongl. teatern, fordrar både en och två mans höfva odeladt, för att kunna rätt skötas — vi säga icke derföre, att ej de närvarande Direktörerae derför uppoffra all den tid de kunna åt teatern, icke heller, att andra än de, i samma ställning, skulle göra det bättre, hvilket kan bedömas deraf, att sffiterne voro uvgefär lika skrala under den föregående administrationen —; men det är med detta som med mycket annat, att en förändring måste börjas ifrån roten för att medföra någon helsosam verkan; och framför allt borde det hela i vår tanka vara så ställdt, att direktionens egen fördel och inkomster komme att bero af teaterkassans, så att bådas intresse, bestånd eller förluster voro oskiljaktigt förenade. Skedde det, så skulle direktionen naturligtvis älven odeladt egaa sig åt att söka uppleta och framkalla inhemska författare och utmärkta sujetter, samt bortskära en hop mindre nödvändiga utgifter, hvilka alltid komma att vidhäfta denna anstalt. så lämge den uteslutande anses för en statsinrättning. Någonting sådant torde väl ock