Aftonbladet – 6 november 1838, sida 3

Nedanstående verser af en ung författarinna I Erkebiskoppen Wallin hafva blifvit till Red. sända med anhållan, att få dem införda i blat. Ehuru enthusiasmen för den utmärktaste dlige talaren uttrycker sig något byperboliskt, pfyller dock Red. gerna den framställda önan, då verserna för öfrigt vittna om en fansi och inspiration, som ingalunda är alldaglig. iU Erkebiskopen m. m. Hr Doktor J. O. Walin. Orgelns sista ljud förklinga Hjertat slår af saligt hopp: Biickar höjas, tankar svinga Mot ett mål: — Du träder opp I den höga talarstolen;! Och i templets helga sal Blir det ljus, — litsom då solen Gjuter lif i töcknig dal. Och Du talar! — Ack! han ljuder Denna Gudalika röst, Som med väldist maktspråk bjuder Frid i stormbebodda bröst; Höga Serafs-stämman klingar, Som till en benådad jord. Heligheters rådslag bringar Och Rättfärdighetens ord, Allt är stilla, allt är öra. Hvilkon jordisk tanke vill Dessa själars frid förstöra, Som Din ande talar till? Tidens gycksl, dagens hvimmel, Allt i heligt lugn förbyts, Och emeslian jord och himmel Underbart ett samband knyts. Hvarje lifvets smärta tystnar. Rörd, i hsigedomon står Andakten på tå och lyssnar, Ögst dränkt i känslors tår. Hoppet, tryggadt vid sitt ankar, Tror de löftesrika bud. Alla bönens fromma tankar Återspegia sig i Gud, Stråle af det evigt sanna Ljuset, som från höjden går! Herrligt på Din öppna panna Helichetens stämpel står. I Ditt bröst en himmelsk boning Fridens rena anda fick, Tröst och kärlek och törsoning Stråla vr din helgonblick. Ofördunklad, oupphunnen: — Iblsnd yra villors strid Sterk i Ljusets värt befunnen Står du — Och den helga frid, Som i Gud blott själen njuter, Som hos verlden aldrig vanns, Skönt Ditt väsen omkringsluter I en rik förkhrisgsglans. Himlaburze Ande! bida Inom tidens gränser! — Känn, Följ din kallelse: att sprida Ljuset till en verld, som än Famlar i fördsrfvets öknar, Och med kraften aft ditt ord Skingra slla v.ntrons töknar Från en fjerran öde jord. Öfver folk, bland villor röjda, Någens sol skall uppgå ren, Och en frälsad verld sig fröjda I dess morgonstrålars sken; Och från tviflets dimmor renad, Lyckliggjord, förädlad, god, Och med Gud i Tron förenad Bli Din äras minnesstod. S.