Aftonbladet – 6 november 1838, sida 2

iysningar. för det förstå söker Hr A, att bevisa, det opi-: nionsyttringen ej var i korpsens namn; hvilket den var lika mycket eller lika litet, som alla de opinionsyttringar, hvilka hittills gifvits af studerande i korpsens n:mn. Genom advokatur kan man visst få don attej vara det, alldanstund inga sammankomster, enl. en förordrivg utgifven på 1600 talet, få ske utom Rektors tillåtelse, och frågan, äfven i legal form betraktad, skulle gått genom Nationarno. Men å andra siden, blef ett förslag, som Curators Kollegium, i sin obogripeliga vishat, ststledne termin framställda till nationerna, att ingen allmän Studentsång skulle få ske i kaornsons namn, utan ati yara tillåten af nämndokol legium, 1 de flesta nationer afclaget, och i ställat bejramedt att det skulle ifortfara, såsom hittils sxedt, noml. att sångsarens: sjelfva besluta hvsrt och fö: hvilken de vilja gå att sjunga, och af den åtfölj:nde massans talikhet fick man sluta till om sängen skedda å korpsens eller blott å de sjungandes vägnar. Om doerföre denna åt Frih. Sprengtporten af Studerande gifnahyllning bestrides vara i korpsans namn, så kullslår man i och mad detsamma alla i mannaminne af korpsen gina hyllningar, Denna hyllning kan ännu mindre disputeras vara gitven af korpsen, derföre att numoara ej något Kurators-Koilezium finnes, sedan Konsistorinm törra terminon uphäfdo detta, det erda sambind mellan lärare och korpsen, hvilket då väckte mycken sensation och försrgelse bland de studerande. Hvad Hc: A—s beräkning af antalet på Stud., som voro närvarande den ifrågavarinde afton, beträffar, så är den grundfelsk; ty allmänt, älven af flera af Hr ÅA. pati erkännes, att det var till det minsta 5 å 600 Stud., och hela massan kan man antaga till 700 personer Ea aå talrik sängarpersonal har sätlan funnits på de 7 är, förf. af dotta bref varit i Upsala, och en lifligare euthusiasm hav aldrig på hans tid rådt bland Stud. Hr A. må derföre, så mycket kan vill och gitter, söka att insinuera, att hurraropan till antalet ej voro så många som Aftonbladet uppgifver, hvilket likväl är rätta förhållandet, med den skilnad att ej h.la massan, utan ensamt snföraren för sångarre, ropade: Le!ve Frih. Sprengtporten, då 9 do starkaste Hurra? uppstömdes. Antalen på hu:raropen är dessutom likgiltigt och småaktigt atc anmärka, emedan det ej är qvantiteten utaa qvaiiteten man bär afse. Aldonstund Hr A. i sia replik blott håller sig till. småsaker, så kande man påminna honom om ett par små omständigheter, hvilka han sökt ignorara, eller kanske man skall antaga, glömt. Neml, då Hr A. å B, ville att det skulle skrida till omröstning, och massan skrek sång men några få kring nämnde Her skreko, hvad de förmådde, sitt Nej, ev af Hr A. B. (brefförf. kanej hestämdt säga hvilken) svarade: Nog vet jag att Herrernas 400:tal kan öfverrösta mig, då i detsamma hela massan ropade åter sång) och sångsrne uppstämde en marsch och hela Missan satdo tig i rörelse och tågade kring torget. Sk slöts grälet fastän Hr ÅA. tyckes vilja bevisa, ati det fortsattes ända till Frih. Sprengtp. kom. Sedan min tågat ett slag kring torget, stadnade man, och sången slöt en krets, ett par stycken 2fsjöngos och sedan man fått veta, att Frih. S. ännu ej var anländ, framträdde anföraren för sångine i ringen ech irågade, om, då icke Frih. S. ännu var komman, och vår mening var att sjunga för honom, vi skulle genom ett hurr: gifva honom, fastän frånv., vår hyilning och sedan skiljas; eller om vi skulle vänta tills hankom. Han fick då det enhälliga svaret, att vvi vänta om vi skola vänta till 10, vänta vi Sedan propoaerade samme person, att man skulle tåga, under afvaktan på Frih, ankomst, kring gatorne och sjunga, ech föreslog att tåga ned åt Svartbäckstullen, derifrån Frih. S. väntades, gå det ropades från flere håll: till Svartbäcksgaten,, och sången ordnade sig, och då först satte sig tåget i rörelse nedåt nämndo gata. Hr A, påstår, att då stannade på torset en 50 Stud , som. voro emot sången, men man får upplysa, att, om antalet var 50, hviiket ej var händelsen, så funnos deriblmd fere, som ej voro studenter, såsom Professcror, andra stadsboer och dessutom många Stud, som i högsta. grad gillade sången, men blott för sitt nöje stadnade, för att afhöra Hr A et B, hvilka under tiden för de qvarvarande höllo sins uppbyggliga tal. Imedlertid har detta uppskrämt en del af de skuggrädde gubbarne, så att (märk) ett par Nationer (Upland och Westmarl.) af sina Inspektorer (Profeösso rerne Hvasser och Fahlkrants) blifvit sammankallado, för att höras, om det var med xzationens samtycke sången skedde, då, sedan flera, som frimodigt yttraI de sig, med magtspråk bliivit tystade, Inspextorerne I miosnöjde aflägsnat sig, och intet:resultat fattats. — Det betyder för öfrigt föga, -om sången proklamsra: hafva skedt i Corps. mamn eller icke, då cCet aldri; I kan disputeras, att ju studenter sjöngo, och då an: I talet var 5 å 600, så lemnas åt läsaren att bestäm I ma, om det var Corpsen eller några få skrikhalsar som de rättrogne vilja påstå. Dessutom yttrade ma: lja till tröst för Hrr A. et B.: Vi ämna ej sjunga Inågon af de främmandes namn och speciolt ej I Herrna, (A:s) Preklamationen, som var arslagen, ansågs allmän I Sör dum, och dess författare är och troligen blir o känd, men man snsåg den blott som en underrättel se om Frih. ankomst, och såsom sådan värderad man den g:dr viljan, Af Hr A:s Roplik ser Tit, at I motpartiet vill insinnera, att den emanerat från Re daktionen af Aftonbladet; ja några nitiske hafva of teråt gått så långt i fiktion, att de påstådt, det Tit var här om aftonen, hvilket.visserligon icke är o I rimligare, än Hr Svederi vackra: insinnation i somras att Tit. hade sjalf slagit 2önder fönsterrutorna i ai! hus. ;