Aftonbladet – 3 november 1838, sida 2

Alla prenumeranter på Sverska Minerva hafva i dag på morgonen furnit sig djupt bedragne i sin väntan att få se nämnde tidning utkomma med svarta kanter, i anledning af den bedröfliga nyhet, som med gårdagsposten hitkom, att hennes nära allierade och själsfrände, skräddaremästaren Frendberg i Götheborg, sistlidne Lördag, i dag åtta dagar sedan, funnit sin graf i en af Götheborgs kanaler. Frendberg, som en tid korresponderade med Minerva, och utgjorde en af de rättrogna åsigternas pelare i Götheborg, hade, såsom det ofta händer, på slutet börjat grubbla så starkt öfver tidess förderf och ideligen läsit Minerva vid bränvinsglaset så länge, att det började gå omkring i hans hufvud, till den grad, att han sjelf sagt, att om ej polisen tog vara på honom, så skulle han gå och dränka sig, hvilket oek sedan skedde. Vi förmoda visseligen, att vår grandtant, som håller så mycket på etikett i allmächet, icke underlåter, en så snart hon hinner få sorgsakernan förciga, presentera sig i smäck och gravorn, helst denna drägt skall kläda henne väl; äfvensom 2tt hon icke, för detta dödsfalls skul! släpper af de rika förelag till potatesbank, som den omkomna i Nifstiden I hade framställt och bon rekommenderade och linförde i sitt blad; mer, det är i alla fell sorgligt, att det ena stödet efter det andra så der