Aftonbladet – 3 november 1838, sida 2

(Insändt.) Om Smålands Privatbank, och privatbankssystemet i allmänhet. Genom den oväntade utveekling, privatbanksystemet de sednare åren vunnit i Sverige, hafva landsorterne, i fiaaneielt afseende, kommit i en med hufvudstaden mera oberoende ställning, dryga provisioner äro besparade, och den enskilda krediten har synts stadga sig i samma mån, som barkerse underlättat ordning i liqvider och bringat sedelstocken i ett hastgare omlopp. Under en tid, då vår förnämsta exportv.ra saknat afsättning, hafva de privata bankerne lemnat ett kraftigt understöd åt näringarne, och då riksbankens, af sednaste Ständer grundlagda och af konjunkturen påskyndade strypning ), hotat med en våldsam penningkrisis (hvars verkan, oaktadt en utländsk uppiåning af cirka 21, millioner R:dr B:ko, ieke helt och hillet uteblifvit), så är det åter de privata bankerne, som erbjudit en tillflykt åt industrien och bibehållit rörelsekapitalets jemnvigt. I landsorterne erkänszes detta numera temligen allmänt, och penningerörelsen synes redan antaga en derefter förändrad riktaing, men det undgår icke eller uppmärksamheten, ati det nya systemet ännu räknar minga motsiåndare, antingen derföre, att man med missiroende bedömer en organisation, som man ej förstått att ifrån början riktigt uppfatta, eller att den betydliga vinsten väcker någon afund, eller emedan något enskildt intresse förlorat på det allminnas förkofran. Oviljan bar framträdt dels uti grundlösa ryktens utsp idande, dels uti yttrade farhågor för sedelstockens ökning, cdelö uti omogaa reorganisstionsförslager, dels uti öfverdrifna anspråk på vexliogsagenters uuderhållande (ehuru våra privatbanker gått längre än ) Sedan soramaren 1837 är riksbankens sedelstock minskad med 12, million R:dr B:ko.