Aftonbladet – 2 november 1838, sida 2

På Siockholms börs, hvarest, alltsedan den så ryktbar vordna presenten till Hr ÖflvorStåtbållaren, affårerna återtagit sin vanliga och afmätta gång, så att icke ens någonting utomordentligt varit att anmärka i bränvinseller spanmålsväg, har deremot på de båda sednaste dagarne sports ett intressant mouvement i och för en fråga, som nära rörer Sveriges handelspolitik, nemligen rörande tullen i Öresund. Denna beskattning, som vårt goda grannrike Danmark, eburu det icke längre ensamt är herre öfver inloppet till Östersjön, likväl ännu pålägger icke allenast alla ffämmande nationers, utan äfven Svenska fartyg, har alltid utgjort ett af de aldrasvåraste hinder för Östersjöhandeln, ieke bloit genom de stipulerade afgifternas belopp, utan ännu långt mer för de extra chikaner och besvär, för hvilka det utsätter skeppare, genom nödvändigheten att ankra vid Elseneur för att klarera, hvilket dessutom icke sällan orsakar, att eu hel resa kan förfelas, om man kommer in i Sundet med gynnande vind, men denna vänder sig medan skepparen är i land, samt åstadkommer täta olyckor af hafverier och någon gång ötverseglingar. Om den direkta afgiften af Svenska fartyg och varor går till 500,000 R:dr Banko årligen — en i sig sjeif ganska artig beskattning, för hvars fortfarande vi ensamt hafve att tacka vår diplometi, då någon på strandväldet grundad rätt dertill för Danwark åtminstone aldrig kan åbs ropas mot Sverige, som äger den andra stranden — så kucna säkert de öfriga oligenheterna beräknas till mivst fyra gånger så mycket; och ået är derföre klart, aw hvarje anledning att med allvar tänka på undanrödjande af detta onda omfattas med serdeles intresse på Stockholms börs, Nu hafva just i dessa dagar tvenne sådana avledningar presenterat sig. Den era är den nya tryckande transitoafgift, som Danmark företogit sig att ligga på varor, hvilka föras landvägen mellsn Hamburg och Libeck, och hvilka vi, med all aktning för ett par a! våra kolleger, som dervid ej funnit något att anmärka, likväl ieke kunna undgå att anse högst onerösa för konsumenterne af de varor, som hitkomma den väger och måste betala if.ågavarande beskattning. Den andra, mera direkta, är underrättelsen, att äfven andra makter börjat röra på sig, och vilja hafva närmare 1eda på sjelfva den rättsgrund, på hvilken den Sundska tullen är baserad. Sistl. Tisdag lästes i Statstidningen en öfversatt artikel ur Engelska tidningen the Courier, hvari det berättas att en underhandling redan är å bane emellan Preussen och Danmark om lindring i sundstullen för Preussiska hazdeln och sjöfarten, och tillika innehållarde en uppmaning, att England ieke måtte stadna på efterkälken vid dessa under handlingar ; äfvensom samma artikel meddelade flere intressanta upplysningar öfver de missbruk, som stundeligen äz rum i berskvingen f det varuvärde, efter hvillet sfgifterna i Ei seneur erläggas, och hvilken är så öfverdifven, latt t, ex. rått socker och bränvin fått betala 3, och kaffe, kakao och förgiräd minsi 6 procent af värdet, i stället för en, som öfverenskommelsen stadgar. Denna artikel har här gjort en icke obetydlig sensation, och man måste lycekönska Statstidningen att denna gången hafva befordrat ett helsosamt muvemang framåt.