I Stockholms och Landsortens Bokhandel: Jesu Christi Underverk, exegetiskt-homeletiskt bearbetade af Fredr. Gustaf Lisce. OÖfversättning af J. N. Holmgren, (h. 2: 36 Bko.) 1 Allmän tceclesiastik-Tidning Nr 3, för den 31 Jannuzri 4838. läses följande omdöme om detta ar: bste — nVj ära lyckliga att få anmäla 2:ne för Svenska Kyrken högst välkomna verk (nemligsn utom detta, äfvox Jesu Parsboler, bearbetade af samm: förisattare.) Ty de motsvara icke blott för sin del dot lägge inredda hehotvet för det yngre Prasterskapet af en djup mena LUttfittlig, fullständig mean tillbörligen begränsad Biblisk Comeentir; utin de äro äfven i fora afseendon tjenliga för den enskild: andakten och uppbygsgelsen. De äro båda af en mera thatisk än polemisk natur; de mera framställa, hvad det sannt christligs sinnet inder alla tider sökt och funnit, än de bafetta sig med cet, som den tviflande otron eller måhända rättare det otrogna tvifle? genom alla sin: forskningar velat finna uti Bibeln. Rika och kärnfulla citster ur Luthers och Calvins siriftor i synnerbet gifva dessa arbeten ett förökadt värdo, och utvisa hvilka mönster författiron följt Likvär har han icke föremått att använda hvad likstämmiga2 författare under nyare tider hafva sett klarere, sllor uttryckt horrligaro, — — — — Då de till sitt vettenskapliga värda och egendomliga boskaftenhet bbtvit bedömda af en referent i Svanska Litteratur-Föreningens Tidning Y:ris 31, 47,48, återstår för os: att blott redoz7isa för deras innehåll, öivertygado att dotta skall vara fult tillräckligt för att ådsgalägga deras ändamålsenlighet, ja till och med derzs oumbärlighst för hvarje Prest, som i saknad af de ogertliga mästarrerkon i den exogetiskt-homiletiska litteraturen, ser sig om efter någon handledning i den nödväadiga konsten att sjelf djupt ioch tydligt fatta, för st! kunna fattlist och kraftigt meddela senningens ord.n s Sedan Referenten tillerkänt det här anmälda arbetet ect företräds framför ötversättningon af Jesn Paraboler at Lisco, deruti, att do uti eriginalet föreconmands citator ur Luthera m, fleres 1yska verk äfven äro öfversatta, slutar han sålunda: Då Jesa Paraboler och Underverk utgöra en så betydlig del af våra Evangelier, och erbjuda ea så rik näring för det religiösa och kyrkliga lifvet, tunna vi icke sluta törr, än vi uttalat den öuskan, att dessa nu gnmälda arbeten smart måtta finnas åtminstone i hvsrje Prestmans3s äge; ty utan att erbjuda någon påräknad tillfykt för den nwödställda lättjan, lesana de en kostbar, osviklig ledning för, ech rika ämnen åt den lefvande sjeliverksamhet, som anstår en Evengeliek Prodikant. j I (Om Helgelsen. I nio Predikningar öfver Galat. 5, 16—25. 4f Archidiaconus Harms i Kiel. Öfversäuning af J. N. Holmgren. (b. 86 sk. bko.) Uti Allmäs Ecclesiestik-Tidsing Nr 24 för don 15 Nov. 1817, läse2 fäljande omdöme om dotta arbete: — pDen fräjdade förfatisren har, uti dorna nya samLing af Predikningar, hvilkas öfversättning vi mu så att anmäla, framställt ett ypperligt mönster för den christliga moralens behaxdling ilvån Predikstolen. Ty med den peychelogioska kännedom, som ondsat kar vinnes genem en grundlig forskning i ordet, i förening med en lisgvarig, mwoggrawm sjolfpröfning ech rik sndelig erfrroxhet, framställes uti dessa predikningsr hela mennwiskans andeliga lif till sitt ursorung och slla sina serskilda rigtningar, på en gång så troget och lefvinde, att ur djupet a! hvarje sasnt roligiöst sinze en räst höres reps ja och amen till författarons ord. Men har här en saum ordets ech andans bevisnizeg.n Denna bok blil(ver synnerligt gagnelig såsom 3ndaktsoch uppbyggelsbok. Likväl fordrar den ett estördt sinne, noga begrundming och tregoa axväadning.p I Svezska LitteratorFörenivgens Tidning Nr 38, för den 20 Sept. 1837, heter det em detta arbete: nOm Helgelsox, zoom nu lemvxas åt den Svenska allmänheten, är ett ypperligt arbete. Det ådagaligger författsrons allv.r, skarpsivnighet, djupa menniskokännedom och det Jifliga, friska om eck någon ång oregelbundna i fremställning, hvilket närmar arme, Mera än någow sednare tida författare, till Luther. — — — Utmärkande äro två demna Predikans egenskaper: dea ent och förnämsta, att han, ozktadt sinz stora gåfvor, är ödmjuk och icke prodikar 2ig sieltem; den andra, att han icke, såcom flere, håller ämnet på afstånd från åhörarne, likt en tafla, den de kunna betrakta eller icks, utan tränger in på dar: uppmärksamhet, gormsexsamt med dam ungersöker ämnet, t:ger dor, så att säga, i förhör och icke släpver dom med mindre da emottagit hvar och en sitt af tillämpningen. Hos FRITZE BAGGE, nyligen utkommet: Nionde Bandets Första Häfte af XT OP? PP Aa A FT n utosktvrat 2E PART