Aftonbladet – 31 oktober 1838, sida 2

I kosteligt tankar om endast en liten del af eu enda bland dessa stycken, nemligen resultaterna. Om det är sant, att en boktitel ärligt bör säga köparen, hvad han i skriften verkligen I får, och om författaren ville åt oss, som läsit i hans brochyr, öfverlemna besväret att gifva den Jen efter innehållet och köparens beqvämlighet lämpad titel, så skulle vi kalla den: om alljanstraktaten mellan Sverige och Ryssland år 1812, eller försök att bevisa, att allt det, som :genom denna traktat skedde, var det bästa, I samt att Sverige ieke skulle förlora sin inre I egentligz sjelfständighet, om det, likasom Finland, komme under Ryska väldets Akademiska kammarreflexioner af — —v. I Vi rekommendera härmed dessa reflexioner jhos alla dem, som önska att höra, hvad man I på visst håll tror eller vill hafva trott om Sveriges förhållande till dess Asiatiska granne, och som hafva nog underbyggnad och tålamod, för att afskaka det akademiska dam, ogh reåa de skolastiska spetsfundigheter, hvaraf denna, pro Icandidatura, som det synes, hopskrifna disjsertation öfverflödar. At dem, som icke önska befatta sig härmed, egna vi efterföljande samimandrag af författarns åsigter, till hvilket vi Jlikväl nödgas på förhand bifoga en och annan liten rot, dels emedan författarns inkonseqvenser i detaljerna samt Här och der för ögonbliekets behof inströåda bisatser skulle göra beständiga afbrott i de anmärkningar, vi böra egna det hela, dels emedan ett eler annat oriktigt faktum bäst rättas, der det anföres. Grunddragen. i dessa åsigter äro följande: Sverige borde biträda Ryssland mot Frankrike; Sverige borde afsäga sig allt anspråk på Finland, så väl derföre, att Sverige ej kunde behålla det, zom derföre att Ryssland ej, utan att bryta en traktat, kunde afträda det, Sverige borde taga Norge såsom ersättning, dels emedan Sverige ägde rätt dertill, dels emedan det var förmånligt; Sveriges bestämmelse är att vara en kulturstat, det bör afsöga sig anspråk på makt eller sjelfständighet i det yttre, och arbeta-på den inre, för att i värsta fall, eller om det eröfras, bibehålla den inre sjelfständigheten, — så framt lej äfven denna går förlorad genom förlusten af Iden yttre. Dessa grundåsigter utveeklas på följande sätt: Sverige — det är författarns räsonnemang vi beskrifva — visade både mod och klokhet och i ädelhet, då det år 1812 trädde i allians med Ryssland mot Napoleon. Sverige uppfyllde derigenom en fordran af Europeiska samfandslifz i vet, som hotades med upplösning genom Napoileons inkräktningssystem, ett system, som lofvade befrielse, men ieke åt nationerne, utan åt iindividerne. Svenska nationen ägde väl icke nog lyftning att dela den upphöjda sinnesstämning, som bestämde en del Europas folk att I göra gemensam sak mot Napoleon; tvertom betraktade hon den yttre politiska ställningen blott ur det mindre ädla fosterländska intressets syapunkt och viile helst hålla med den starkare; men Den, som då handlade i Sveriges. namn, insåg det, och Franska mekten var dessutom ieke den starkare, emedan den blifvit underI gräfd dels genom anförarens brist på verkligt eröflraresnille, dels genom Napoleons öfverdåd och Ifåfänga. Om detta försvagande, om folkens förTbittring och Napoleons personlighet, fältherreI karakter och eröfningssystem ägde blott er perIson (naturligtvis dåvarande Svenska kronprinsen) fullständig kännedom. Det var ock enI dast hans person, som betydde något, ty Svep rige sjelf betydde ingen ting, kunde icke gifva (öfversigt hvarken åt ena eiler andra sidan af Ide stora massor, zom då rustade sig till strids. !Den vinst Napoleon skulle haft af Svenska kronprinsen till bundsförvandt, hade dessutom beItydt ingen ting, i jewförelse med den fördel, som genom honom tillföll de allierade. Sverige ; hade intet att vänta, om Napoleon blifvit seI grare, men allt att frukta, då de allierade blefvo det. Att Sverige skulle bagagnat Rysslands för lägenhet, för att hömnas Finlands borttagande, I hade varit oädelt, och så mycket oädlare, som Ryssland blott var en verkställare af Napoleons ; planer, då det tog Finland från Sverige, och ingen lämna wanna mna Arttelet Än Alt Jaga företa nn. i