Aftonbladet – 31 oktober 1838, sida 2

BE re nara Tartan ht upphört alt vara en svensk provins och öfvergått till en stat för sig. Och frivilligt hade icke Finland uppoffrat sin nya politiska ställning för satt återföremas med Sverige. Ty så mycket Finrnarne än älskade sin Svenska civilisatiom, voro likväl alla klasser af dem stärada deremot: patrioternen emedan de ansigo, att en förening med Sverige skulle bereda endast faror och krig och sverka hämmande på den inre nationalkraft, som förut utvecklat sig under samma förenings skydd, samt fertaletr emedan det alltid skatter det närvarande och egna fördelar egentligen och högst, ssmt för dem glömmer framtiden och det gemenssmman, hvarförutan embetsmärnen af Ryssland fängslades genom 2mbetsmannakorpsens utvidgning, nya tjensters inrättniog, lönevilkorens nästan allmänna förbättring, frikosigt utdelade pensioner, samt ett frikostigt användande af putmärkelseoch dekorationssystemetn; dessutom upphäfdes äfven bevillsingen, hvarigenom hela ståndspersonsklassen, eller nästan allz, utom kronooch skattebönderna, så godt a2om befriades från skatt till kronan, en befrielse, visserligen tryckande för den arbetande klassen, men omtyckt af dem, som njöto den tillgodo. Slutligen fruktade alla, att de kapitulationsvilkor man vid landtdagen i Borgå af Ryssland erhöll, fromdeles vid en ny Finlands eröfring kunnat blifva mycket sämre. Med ett ord Finnarne ville ej återförenas med Sverige, och m,den (dåvarande Svenska Kronprinsen), som då handlade på Sveriges vägnar och till en stor del hade de nordiska folkens framtida öden i sin hand, ålåg det att ieke genom nationalfördomar, prat och ett tomt yttre sken låta förvilla sig, uten med en skarp blick uppfatta , ieke blott omständigheternas utan tänkesättets verkliga förhållande och, såsom Han ock gjorde, handla i öfverensstämmelse dermed. Men om ock Finnmarne önskat en förening med Sverige, skulle likväl denna för Sverige medfört mer våda än viast, Att Sverige således ieke hade moralisk förbindelse att gå en sådan Finnarnes ntrohet till mötes, är klart e medan de uppsagt den på landtdagen i Borgå. Men att Finlands besittning verkligen medfört mer våda än vinst, är klart deraf, att Sveriges gråns mot Ryssland derigenom skulle förvandlats från en stark defensiv till offensiv. Denza skulle åter fordrat icke bloit ett trefaldigt större för-: svarsverk, vida öfverstigande de båda rikenas materiella tillgårgar, uten äfven en förändring i de båda folkens tänkesätt, d. v. s. en återväckelse af det gamla Carolinska lynnet) och eröfringslusten; ja denna besittning skulle till och med nödgat Sverige afstå från sin konstitutionella samhällsform, ty den är afridens verka och högst olämplig för en nation, som måste göra kriget till hufvudsak — med ett ord: Sverige hade måst uppoffra ieke allenast frihetens princip i sin statsförfattning, ) utam äfven hoppet att någonsin i större mitt komma i åtnjutande af fridens ädlare frukter, verkningarne af en högre kultur, och af ett under dennas skydd uppblomstrande industriellt lifv. Och med allt detta skulle Sverige ävdöck aldrig förmått bibehålla Finland; ty Byssland skulle ej blott hastat att amfalla med uppenbart krig, innan de båda rikenas makt hann konsolidera sig, utan, det skulle äfven användt korruptionens medel! för att väcka ett starkt mirsnöje hos Finnarne, för det deras ställning blifvit förändrad från bättre till sämre. ) Men Sverige begärde och fick ,Norge till ersättning, för Finland, och denna ersättning var precist lika så gagnande och lika så rättvist förvärfved, som återföreningen med Finland varit skadande och orättvis. Att Sverige mistat till i Ryssland och tog sin skada igen af DPannemark, kunde väl synas orättvist, och huruvida detvar rättvist af Rysslend, lemna vi dorhir, Så myeket är dock visst, att man har goda antedninger till den förmodan,, att Ryssland denna gång (den gången då det tog Finlond) ieke åI syftade eröfringen af hela Finlard, uten att kri) Längre ned (psg. 55) finner förf. tvertom alldeles falskt att federativa stater ej skulle förmå att försvara sig och erinrar att fria, federativa stater, t. ex. Forn-Grekerna, Schweitj ziska Edsförbundet, Nederländerna m. ff. I utfört de mest lysande försvarskrig ; men då l talar han om Norges förening med Sverige, DK mma Ian fnmArIne msn vara I Alla