rycket är visst, att man ej kan bestrida den tt innehålla en följd af väl genomtävkta rofle-d ioner öfver en af mensklighetens vigtigaste ani elägenheter — öfver samhällsordningens och ff igarnas förhållande till kulturen. Filosofer exk rofesso må afgöra detta arbetes förtjemst så-lu om system; oss tillhög emdast här att angifva en i hela arbetet rådande grundideen af odn ngems tillvext, såsom enda vilkoret för sama-; ( y u ällenas och memskliga lyeksalighetenst vidare ramskridande. Dennaide är, om också i börsn utstyrd med litet för stort logiskt och mie-: sphysiskt apparat, sedermera utförd med enlt larhet i framställningen och en värma för s2a-t en, sem gör författaren heder. Rummet til-f åter ess här blott exempelvis hänvisa till det köna försvaret för deras ära, som egnat sin!I id åt theoretiska, för samhället vigtiga forsklj ingar — till de kraftfulla frarmsiällningarn af; anningens oemotståndligt segrande kraft ssmt umanitetens gradvisa utbredande öfver jor-) len — till försvaret för näringarnes frihet, ), .eckningen af upplysningens styrka att smånin-,; sem göra regenter förtreliga med sin ställning — af omöjligheten att genom tvårg och mörker bibehålla undersåtares lydmad, och flere! ndra ypperliga episoder. Här var det iekel, hofmannes Rosenstein utan frihetsvännen, sem), talade och skref. Och att denne Förf.,l som hade den sjelfrådige Gustaf III att tacka för hela sin lycka, likväl i hjertats innersta djup var en sann vän af en förnuftig frihet, bar ham derjemte tillräckligt dokumenterat genom sina bref till Gustaf III. Dem vördnadsfulla tillgifvenhet, hvarmed han nalkas sin Komung och välgörare är, hvarkea slafvens eller smickrarens; han låter sin menark tydlig mog förstå, att kriget med Rysslamd var ebetänkt och öfverriladt, att det skulle blifva en olyeka för Sverige om kriget med Dammark fortsattes, och om Anjalaförbumdets deltsgare ej fingo nåd. Såsom tillförordnad öfverbringare af hufvudstadems nyheter, sparar han sin kenueg ej de ebehagliga. Em lika ädel sameings och friketskänsla röjer sig i de samtal uti de dödas rike, dem Resenstein skref för sin kumgliga elev, Gustaf Adolph, oeh Sverige hade mmåkända varit iyekligare om denne olyeklige Kenung låmat öret åt sin lärares här gifna förmamingar om valet. af rådgifvare, om den falska krigsäran eeh hans prefetiska varning, att ett folkslag har rätt att afsätta en mot grundlagarne hamdlande Konung. Vid gezomläsandet af dessa bref skall man öfverbufvud finna, att Besemsteim ej försummade, att på sin lärjumges hjerta lögga de för en regerande, vigtigaste sanningar. Mem om formen för det furstliga jermbhufvudet var den bästa; om han ej behöfde sanningarne mera direkt och pathetiskt inskärpta, än den fine hofmanmen tillät! sig, blir en annan fråga. I allmänhet är det en anmärkningsvärd omständighet, att man ma för tiden förgäfves skulle söka uti högt uppsatte embetsmäns skrifter mågen skymt af exa sådan frimodighet som här, hos en den enväldige Konungeus funktionär. Rosensteins afhandling öfver felen ovh fördomarme i nu varamde uppfestran innehåller, så fragmentarisk den är, flera saker som förtjena behjertas af ungdomsledare. Vi nämna blott exempelvis det segrande skäl, hvarmed han nedslår deras klagan, som jemra sig öfver vår uppfostrans vidlyftighet i jemförelse med den klassiska för språkens skull. Han svarar med största rättvisa, att den lätthet boktryekarekonsten gifvit, att förvärfva kunskaper, uppväger allt. Af minsta betydelse bland Rosensteins större uppsatser härstädes är deremot hams afbandling om snille och smak på den ståndpunkt, estetiken nu befinner sig, hvarjemte den för öfrigt är blott ett fragment. Vi hafva i korthet gjort reda för de vigtgaste af Rosensteins arbeten. En del af den glams, som för trettio år sedan omgaf hans hjess2, har försvannit genom de nya hvälfningarne i vetandets ech smakens områden. Men tillräckligt frejdas hans rum för alla tider bland Sveriges utmärktare litteratörer, genom utmärkta snillegåfvor, ädelt mit för sanning och rätt, och em redlig, äfven i hans skrifter framlysande, karakter. Kd. RR a AE LE er 634 rasande nd BLANDADE ÄMNEN.