Aftonbladet – 30 oktober 1838, sida 2

Article Image
med vaivilja ecn, da UOoH DCcliasnn 5!g I cn mycket torftig belägenhet, försåg henne med kläder och dylikt. Snart anade han, hvilka stora anlag som funnos hos hans elev, och lät henne spela på sina tealraliska öfningar, och sedan hon uppträdt på några småteatrar, fick hon debutera på Cozservatoiren. Man fälide det omdöme, att fliekan icke läste illa vers, att hon en dag skulle kunna spela Cozfidente, endast hon erhöll mera teatervana. Rachel förtviflade öfver den ringa plats man ämnade henne ; hon som drömde sig i Chimenes och Emelies roler, huru skuile hon trifvas i små sällskapsroler? Men en annan opartisk åskådare hade äfven varit närvarande, regissören vid Theaire Gymnase, Hr Monval, och han hade hos den unga debutanten upptäckt en vida högre talang hos henne. Då han af sin direktör bade uppdrag att rekrytera sujetter för godt pris, gjorde ham Rachel anbud om engagement på tre års tid, emot en obetydlig aflöning; visserligen önskade hon sig bättre roler än i vaudevillen; men hennes förnämsta syfte var teatern och en publik, och hon mottog anbudet med uppräckta händer. Journalerne omtalade, att en ung flicka debuterat i Vendeskan, på Gymnase; men det glömdes snart. Då visade henne direktören, som upptäckt hennes talang, ett ädelmodigt deltagande, förskaffade henne plats vid Theatre Francais och underhöll heane till dess hon debuterat. Att börja med fick hon taga lektioner i Franska språket, men efter trenne månaders öfning, debuterade hon med oerhörd framgång. Mamsell Rachel är endast sexwon år, men redan en talang af första ordningen. Hon har redan 20,000 franes ickomstec om året. Endast tre år äro förflutna sedan hona genom såvg på gatorna sökte sitt uppehälle. Den Franska följetonisten alutar sålunda, i anledning af den jalousi, hvarför bona redan varit ett mål: Tilläggom, att denna unga flicka redan är mer hatad af våra aktriser, gamla och unga, än något krönt hufvud varit elier kommer att blifva. n oMlle GRAHN har om möjligt gjort ännu mera furore i Tyskland, än dea unga Rachel i Frankrike. Ea konstdomare i ett Hamburgerblad sätter henne, såsom mimisk arist, öfver Taglioni (man bör likväl observera, att det ieke är mimiker, som utgör Taglionis starka sida) och ett nästan ännu större loford erbäller hon af den bekante drsmatiske författaren Carl Töpfer, som bifogat hennes porträtt till den af honom redigerade Nordtyska theater-tidningen Thalia, och der yttrar följande: När konsten i sin fullkomlighet trädar o2s till mötes, tillika prydd med ungdomens friskaste resor, så fattas vi af ex ovilkorlig häzförelse, Urgiomoen är löftots tid, och hos Lucilio Grahn är ungdåomex den tid, då allt lofvidt går i fullbordan, Hon är af naturen skapad för den ädlaste dans, denna böjligo kropp, detta älskoliga, öppna och klara arvlete, hvars fina drag återspogla hvarja nyans af känsla — detta öga, ullt af svärmeri och glödande värma, hvem kan i sådana natursgåfvor misskänna pregeln af Terpsichores uteiida? Hvartill tjenar den kritiska jemförelsen mellan henne och Taglioni. Maria Taglieni står på böjäen af sin konst, Lucilie Grihn likaledes, fistän de medel, hvarmed de framkalla onthusissmen, äro olika. Om kraft, bestämdhet och pission segra ho: den förra, så triumfera hos den sedaare sn lysande kolorit, finhet, deliketesa och sajälfull mimik. Lucilio Grahn står på höjdpunkter af sis konstnärsbana. Hennes hela väsen är harmoni. Konstdomsrno i Peris tillerkänna henro enstämmigt de företräden, eom finnas förezade hos Tagliosi och Fanny Elslar. Uti Cachukans utförande (on medern dans) har hon bevisat, stt man kap förtrolla med denna dans, om man än utför den annerlunda än Taglionis Det storzsende bifall, som den 8åriga artisten fann vid sitt inträde i Tysklands port Hamburg, lindir en oförvissnelig krsns kring hennes tisning. Hon uppträdde efter en Evropsisk ryktbar föregångerska, hade en förutfattsl mening mot sig stt besegra och måste således finna sig vid att jemföras m:d det törnämsta man törut kände. Att, une der sådana förhållanden, hennes mottagande likväl liknade en Ole Bulls, en Pagaxinis, en Sonntags, bevisar, att hon icke står tillbeka för någon. Den gamle Vestris i Paris, som kan sägsa haiive varit dansens konung, mon nu går på kryckor, hade sf on af Mile Grehrs afundsmän fått höra, satt hon dansade illa, mon i nyfikenheten dref honom ändå till operan och sedan :han sett Mlia Grahn i hesres tö solo, kraflade han sig upp på ecoren, Och sade til henne: Mamssell, jag skall säga Er, att Ni har slemma vänner här; on såden sade mig, att Ni d:nsade afskyvärdt; ljag finner att Ni danser som en angel Mile Grahn är född i Köpenbam:, Mle Grshn her na återkommit till sin födelsebygd och. uppträdde. sistlidne 1isdag, i dag åtta dagar 36TVeoehanhesnnsn

30 oktober 1838, sida 2

Thumbnail