gilt sökt afdagataga sin syster, hustru Anna Porsdotter i Bråddbo, Ss:la socken. Till detta brott är hin verden både rådd och hulpen af sin moder, som i Sala köpt hrvetebräd, i det samma inlagt arsenik och med en sådan vängåfva skickat sonen till dess syster, under skon att bevisa hemne välvilja. Denna förtäråe dock lyckligtvis icko kela brödet; hvarföre hon! icke heller genast ljöt döden, men törmenes likvälj tf det erbållna giftet hafva tagit så mycket skada, attÅ hon svårligen torde till helean blifva fullkomligen å terställd. Vid ranrekningen öfver detta brottmål haf-i va äfvem misstankar förekommit, det ofvarnämnde!: Cajsa Jansöottsr dessutom med förgift undanröjt ej! mindre sin moder Cajsa Olsdotter, än sin man förre l. soldater Per Elg ech sin yegsta dotter Cajsa Pors1 detter, af hvilka de tvänne första för många år sedaa sfidit och den sista i Dec. månad förlidet år. Förbryterskan nakado dock enständigt till sanningen tf dessa angifvelser, hvearföre Häradsrätton förordvade, att hon i häktet skulle sättas uti enskildt rum semt af Prosten förmås till om uppriktig, bekännelse af sina begåogur micsgerninger. Efter någon tid inställdes hox änyo inför HäradsRätten och vidhöll en, vid med konre kort förut hållet Cinsliförhör, gjord bekännelse, det hon för omkring 8 år sedan med sönderstödt arsenik tillagat pölsa samt 2f donna anrättning gifvit sin men, hvilken icke långt derefter aflidit. I följd häraf, och då ingen bevisning ow hvad i öfrigt, och som vi vilja tro, erätt försvitades henna kunde erhållas, blof Cajea Jansdotter för de ryslige brott hon nu bekänt, dömd att mista högra hand, halshuggas samt å bile brännas. Hen synor ock nu varg af em nedslegnare sinnesstämning ssmt röja ea länge qväld ånger öfrer sina grofva missdåd. (Westmanlaands L. T.) Carletad den 24 Oktober. Den för vårt Häredserätt dömd ifrån lifvet, emedan han igenem 3 lends åkerbruk nitiske Direktören G. Stephens har vistats här några degar, vid en hastig förbiresa genom Länet. Det är för många intressant att se en tfrämling, som med så mycken kärlek och outtröttlighet omfattat ett annat lands industri, och ehuru han ej varit i Sverige bosatt, till största delen kan anses hafva egnat sin lefnsd deråt. Som bekant är, inkom Hr Stephens första gången till Sverige år 1806, då 26 år gammal, eftorskrifven af Örebro HushållningsSällskap, enligt hvars disposition han utförde agronomiska förrättningar i Nerike. Under tiderymden från 1806 till 1822 besökte Hr Stephens årligen Sverige, och har varit envänd i alla deisr af Riket, hvarlöre berättelser om hans arbeten förekomma i Landtbruksakademiens och de fleste Hushållssällskapers handlingar. Efter 10 års frånvaro återkom Er Stephens 1832, och har derpå hvarje sommar gjort en tur i Sverige. Efter 1835 är han af regeringen här fästad genom ett löneanslag, mon tillbringar vanligtvis vintrana hos sin familj i Edinburgh. Något som Hr St, bland annat ledt uppmärksamheten på, är Lärkträdsplenteringen. I hvilken stor skala man på andra i ställen velat försöka den, kan synas doraf, att af do 140,0060 Lärkträdstelningar, hvilka han i fjol inskaffade till Skåne, hade ägarne till Tosterup och Wamnås, reqvirerat hvardera 60,000 st. En allmännare Rofodling har han ansett för en vigtig sak, och framstog deri lära äfven göras, sä deles i Halland. Mindre framgång har mött edlingen af Symphytum Asperrimum, emedan den för att löna odälarens möda fordårar i vårt land en både djupare och bördigare jordmin, än man i början beräknade; och en större odling deraf har, så vidt vi känne, blott blitvit försökt på Christinzaholm invid Nyköping, men med nyssnämnde resultat. — Redan i fjol vid denna tiden väcktes fråga, efter Täflingsplöjningen vid Hammarsten, att i är föranstalta en dylik i Christinshsmn, som borde föragås ef en Instruktionsplöjning, vid hvilken föregåonde undervisning skulle ges åt dom, som ämnade täfla, och för hvilket ärdamål Lärane vid Degeberg Hrr Skinner och Tenger blifvit anmodade infinoa sig, jom. ta Agronomen fir Johnson, som för närvarande är sysselsatt inom Länet, och, såsom vi ofvan omnämnåt, Er Direktör Stephens. Hoshållnings-Sällskapet hade härom utfärdat en inbjudning och, i likhet med i fjol, bestämdt 5 pris, bestående af från 5 till 4 R:är Silfverspecio. Förrättningen försiggick d. 16 och 17 dennes på utsett ställe. Instruktionsplöjningen försiggick den förstnämnde dagen under vackert väider på en vall vester om staden, tillhörig Hr Kammarherren och Riddaren Nordonfeldt, hvarest 11 plöjande infunno sig, och så väl af ofvanbemälte Hrr särskilt erhöllo upplysningar, som sammankallado till ett ställe af Hr Skinner fingo undervisning om, hvari telen vid plöjning vanligen pläga bestå, olägenheterno deraf för åkren och sädesväxten, och sättet att undvika dem; hvarefter en Rättareelev från Degeberg deri gaf föresyn, genom i enlighet med gifna föreskrifterna verkställd plöjning. Följande dagen hölls Täflingsplöjningen på en vall straxt norr om staden, tillhörig Hr Vågmästsren Andersson, under ett regÅ 2 nigt och mindre behagligt väder. Plöjningen börjedes kl. 8 f. m., och slutades omkring kl. 2 0. Ms, på hvilken tid de täflande, 13 till antalet, hade hvardera upplöjt ett !;:dels tunneland, hvarefter och sedan allt tillgått på ungefär samma sätt, som förra äret vid Hammarsten, de 5 prisen utdelades. Doatförsta af dessa tillföll en 18-årig yngling, torparedrängen Carl Johan Worther, från Hr Majoren C.E. Liniroths gods Säby, hvilken hade plöjt särdeles väl och dervid begagnat på Säby förlärdigad plog af sammansatt konstruktion, till hälften Engelsk och häften Wermländsk, som vann mycket bifall. Da öfriIge prisvinnarne voro en dräng från Säby, en från IKrontorp, och 2:ne från Christinehamn, Utom 2:ne