Aftonbladet – 25 oktober 1838, sida 2

MISSAR IMVULV rv FJ RV MURIE UvULvu Vhår or ta begäret. Deita begär och intresse stegras i samma mån, som de pågående ange.sgenhelerna äro vigtiga och röra många. . Men ingen ling är vigligare, ingen ting mera maktpåliggande, ingen ting heligare här i lifvet än det, som rörer allas rätt, alles bösta, med ett ord fäderneslandet. Det är ett helgedomsaltar, som är upprest för alla, och som ingen enskild bör hafva den förmätenheten att vija ensam taga besittning. Hvad som bidrager till dess förkofran, eller hotar dess välstånd och existens, det är ollas rätt ott få veta, emedan alla hafva sin naturliga andel deri. Det är derför: lika naturligi som rättvist stadgadt, ati publicitet må nsträcka sig till allt, som kan blifva föremål för mensklig kunskap, utan några i förväg lagda hinder. Det förefaller oss äfven, som om de, hvilka hafva högsta ledningen afärenderoa och, jemte största ansvaret, halva största fördeler af deras jemna gång, också skulle vara mest intresserade att ständigt kunna öfverskåda både det hela och de särskilta delsrne. En husborde, som har flera egendomar, hvilka han sjelf ej kan vårda, utan måste besörja deras förvaltniog genom inspektorer, rättare och gårdsdrängar, anse vi bättre betjeat af sina underhbafvande, då de ärligt upplysa borom om herrar inspektorers vårdslöshet och oredlighet, der sådant eger rum, än om de, af fruktan för rättarens piska, tiga med deras oärlighet mot husbonden och de underhafvande, eller kanske i samråd med dem bjelpa till att förstöra bans egendom. Rättarne underlita ej, då de märka ait missnöje åt någondera sida uppstår, att tvätta sig renan, ,Iospektorer och rättare m, fl. äro deremot det follt å andra sidan linien, hvarom vi ofvanföre talt, som tycka, att intet värre finnes på jorden än publicitet, som de derföre af bjertans grund hata, Så snart de fiona sig träffede deraf, så försäkra de, att den ej diifves af annat än ogruadadt prat eller begäret att svärta deras goda namn och rykte. Den tillhör nu den förståndige busbonden — i det stora som i det illa femiljlifvet — att pröfva, om han är mera belåten med några få personers hala miner och försäkringar om sin trohet, eller med mängders klagan oeh tysta förbannelsern. Om deremot publiciteten träder in ö!ver det enskilta lifvets tröskel, för attlyssnande utspana (och berätta, hvad der föregår, så misskänner den sin patur och sina rättigheter och ohelgar mest sig sjeli,. Vi hafve icke nu tillfälle att göra någon reNy af de serskilda lendsortstidningarne; nog af att allmänheten känner, att en stor del af dem är under all kritik, och endast innefattar ett register ur Stockholmsbladen, samt annonser. Härmed vilje vi icke kasta något slags skugga på Redaktörerne, som kunna vara ganska duglige I män, utan endast angifva, huru det ena låter sig ganska väl förenas med det andra. Orsa ken såväl till landsortsbladens fullkomliga obetydlighet, som till den utomordentliga skuggrädsla elller till och med servilism, som råder i några af dem, är en och densamma, nemligen att deras utgifvande på många ställen betraktas egentligen såsom ett bigöromil, för att ockupera en sättargosse, och att för den litterata delen, d. v. s. utdraget ur Stockholmstidningarne och en och annan utländsk nyhet, merändels engageras en lektor, eollega scholxe eller någon af stadens tjenstemän. En sådan väntar alltid alt vinna någon befordran framdeles, eller att få sig ett godt pastorat, och då detta beror på höga vederbörande, och det är väl bekant, hvilket serdeles afseende nu för tiden vid befordringar göres på de politiska tänkesätten, bör man ej undra, om äfven provicsbladen stundom begagnas såsom trappsteg till lyckan, och att de flesta af dem sakna all sjelfständighetz Vi skulle imedlertid tro, att ett landsortsblad, väl fördt, skulle ganska väl serskildt occupera sin man. Det bör derföre ieke begiras, att ett sådant blad skall föra en häftig opposition emot ortens auktoriteter; vi känna för väl de hinder, sjelfva umgängslifvet i en mindre stad, ifrån hvilket det är omöjligt att isolera sig helt och hållet, lägger häremot; men det är ganska säkert, att inom hvarje län ändock finnas tillräckligt många ämnen för publieiteten, för att med fördel kunna utgifva ett blad af den storlek FE, ee STR . TT ÖP rr I 0 It K I