Aftonbladet – 24 oktober 1838, sida 2

at III IGUR, Harv, I ININ SlaunliDg Svd ICPpLIUsentant på Storthinoget, med möden förenade betydliga och tryckande ckonomiska uppoff.ingar; ansträngningar, som hafva ett märkbart inflyiande på min helsa, äro dervid oundgingliga. Erfarenheten har derjemte visat, attiisssa ansträngningar likväl för det mesia äro förspillda, emcdan H:ns Maj:ts Råd, vidalla sednsre Storthing, har fononit sig befogadt att tillstyrka Thingets upplösning, sedan dess medlemmar i några månager varit sysselsatte öfver sina krafter, för det mesta med behandlingen af Styrelsens propositioner, och att sålunda leka (spilfegte) med borgarenas tid, staters penuicgar och folkets hopp om gagneliga resultater a denna tids och och dessa omkostuaders användande. — — — — Sista Storthingets politiska förhållanden hafva, om jag ieke misstar mig, märkbart isverkat på tonen inom sjelfva Storibinget och alstrat en bitterhet i formerna och ett ömsesidigt misstroende, som måste kännas obehaglig. Jag nödgas således i flera hänseenden anse för en persoxlig fördel, att mina väljan2e medborgare gilla grunderna för min anhållan i tetta fall; men jag tillstår äfven, att det hedrende i många medborgares förtroende, den t:cksamhetskänsla, som ovilkorligen deraf frarakallas och sjelfva ställningen såsom medlem af fiderneslandets lagstiftande och regeringen kontrollerande församling också innehålla behag, som uppväga många uppoffringar oeh obehag; jag tillstår, att tider fonnits i mitt storthingslif, som jeg räknar till de käraste och angenämaste jag upplefvat. När härtill kommer, att fäderneslandet har rätt att fordra uppvffringar af sioa borgare, och att hembhärandet af dessa offer sjelft innefattar sia belöning — så fiones deri så mycken ömsesidig vigt och motvigt, att jag, nu som eljest, skulle vid valet förhålit mig helt och hålle: pessiv, så framt fråga endast varit om, hvad jag för min egen räkning helst skulle önskat. Då likväl skäl finnas, oberoende af hvarje sådan enskild önskan, hvilka förmå mig sjelf söka fö-ebygga mitt val till storthingsman, så anser jag mig icke böra fördölja dessa skäl, så länge jag kan tänka mig den minsta möjlighet a!t jag kunde blifsa vald med ett antal röster, som förbjöd mig att draga mig tillbaka. I et är noxmligen min öfvertygelse, att mitt i deltagande i Storthivget, under nörvarande för; hållanden, icke kan åstadkomma rågot gagn, utan antingen blifva gsnska overksam eller till ioch med ganska skadlig, emedan den kunde förorsaka kollisioner, som möjligen kunde hini dra ernåendet af åtskilligt godt. ,Mina unionella, konstiutionella, poliiiska, ekonomiska och legislativa grundsatser äro oförändrade, och jag onser för en pligt och nödI vändighet att förblifva vid dem. De behaga till en stor del ieke mängden, som, efter sin i öfvertygelse, hyllar politisk böjlighet och eftergifvenhet under vackra nomn — af så kalilade prerogativer (en mystisk ben mning på i makiens verkliga eller förmenta fordringar) af , klokhet, moderation m, m. — men som i verkligheten är en politisk svaghet, hysvigenom vår iko-siitution snart, liki de flesia Europeiska konstitutioner, utom Englsnds, är nära att endast I existera på papperet och obetydliga former, samt till och med fäderneslandets besvurna sjelfstön; dighet, är föga mer än ett namn. i pSednare tiders händelser i och utcm fäderi neslandet hafva ieke förfelat sit mål, och I gilvit cen politiska rättighaten en såden tillväxt, att hvarje försök, att rumera hämma henne i sitt lopp, ovilkorligt måste anses belt och hålHet förspildt. Som storthingsman skulle jag sålurda hafva valet mell.n samvetslös tystvad och och en verksamhet utan verkan, men likväl . möjligtvis skallig, sårom framkallande ett tidspillande motstånd, eller till och med en spänping inom Storthinget sjelft, under det enighet är det enda, som kan vpprätthölla den svaga lemning af krsft, som ännu återstår. Det ges nemligen menniskor, 20m anse det nödvändigt för sitt framgång att sätta sig emot mig och hvad jag röstar för, endsst af detta skäl, utan afseende på sakens besksfforhot i öfrigt. Jag skulle icke vigat yra detta, om icke en nu yorande, förmodligen åter blifvande stortihingsmans af församlingens pluralitet faktiskt bifallna offentiga erkännande Ceraf, i eu amtsförmanskap, enligt en tidnings intygsrde, gifvit beviset derför. Men personer gifvas äfven, som ogilla