om husoch gatufreden störde, nen nu i hast, man vet ej hur, 5rvandlade till vilda djur, om ingen varning mera hörde, ned fraggigt gap och slokad svans, sch ögon blodiga och lömska, pligt och hederskänsla glömska, vu beto hysd på gatan fans, — — Paz. 5: — — Nog af — det ofvannömnde fel om lådade vid huad-milicen, com, rappoarteradt till Polisen, klagovig omsider fram till salig Rolf, som då var Visen.n — — Pag. 6: — — nOch som en erög1l endast blundar med ena ögat, såg alltså Rolf mera än den som har två, noch sväste ej den stackars bitna med detta hänande — uislitna besked, som iuktar illa Ryss, bvarmsi en myndighet helt nyss ett förfördeladt folk förargat: Sög n ma på besten som dig sargat, Kan du upprättelse väl få! — Och när man i beräkning tar, att galensksp är blott en sjuka, ej brott, (n sanvniog som skall stå en evighet och kanske två, om sagesmannen ock får sitta,) bör felet, skådad: utan hetta, ej föras huadarne till last, man arsvaret förnämligast på deras herrar rättvist falia, som man af vanlig höflighet, om icke af erfarenhet, ansåg sig böra kunna kalla för klokare än deras hund.n — — Pag. 10: — — En galenskap, af samma art som fordomdogs, begyrte snart ait inom staden oro väcka. Skilj.ktig ondast till subjekt, men eljest lika till effekt, den avgrep endast garnisonen, isynnerhet dess rytteri, som fick beialning af Nationen just för att siadens stydsvärn bli, men nu tvertom, i raseri likt bestarna som fragga tugga, gig företog att blindvis hugsa, och obetönksamt göra choc, så snart det stod en fredlig skock af stilla vandrare på gatan. Och kom man tåten ock förbi, var man ej derför trygg och fri, ty akid högg den sista satan, lomsk som ftaliers bandit, om endast szbela nådde dit, er vandraren sin tilflykt sökte; nÅt qväsa denna rebelioa mot sund: förnuft — lag och nation, det hade kostat ringa möda, om man våckt upp ifrån de döda den döda Buls proklamation, och börjat att i tider surra ej käftaorua — nej! de må hurra — men nä varna på garnison, och låiit så befälet plizta för hvarj2 synd dess tropp begått, som om den ville ärligt bikta, tillssode kanske att den fått befellning just till dessa brott. Soldatens försa pligt ör lydnad, den är hns heder och hans prydnad; men haa bör lyda utan blygd; I Nr han svor fosterlandets fana, och trädde in på bjeltens bana, i försvor soldaten cj sin dygd; I Sin Konunz och sin fösterbygd I ban ädelt lofvat att försvara, i men aldrig än: att bödel vara. Er dagens Huggare! ett ord: Om deuna få åga blef er gjord I vid fosterlandets mönsterbord TP eo ms mö mms mö MD ms I?hrad är ex bragd? — blir svaret: mord; — lech på cr vilseförda klinga, i hvsröfver fiszder bort springa, isiår skrifvet ?Cain? — med landsmäns blod; jett nesligt vitsord om ert mod, danne hlögug 2 oo TT Löss danne tr dam