Aftonbladet – 23 oktober 1838, sida 1

Vi behöfva icke fästa våra Läsares uppmärksamhet på hvad som utgör hufvudföremålet fö! dagens diskussion, ty hvarest ett! par personer, som intressera sig för de allmänna angelägenheterna, eller öfverhufvui för lag och rätt, mötas, hör man talus om iniet annat än Kongl. Moj:ts svar på Kämners ättens af Hofrätten anbefallda hemstöllan, huruvida åtalet emot den Röda boken borde nedläggas, uti hvilket svar Kämnersrätten, i stället ait erhålla ett ja eller ett nej, hänvisades till tryckfrihetslagens föreskrift, som ingenting bestammer i denna fråga och om hvars tydning i det hänseendet tankarna äro delade, till och med inom Hofrätten, mellan den Hindbeckska d:visions pluralitet och de öfriga divisionerna. — Det är således icke heller underligt, om samma ämre utgör ett hufvudföremål för pressens behandling; men OSS Synes, såsom om man verc på vägen att tappa bort den rätta härftrådeo att lösa gåtan. Scockhoimsbladet har tagit affår på den saken, utt meningen med Kongl. Maj:ts svar ovillkorligen skali hafva varit stt genom Statsrådet utfärda en lagförklaring, med förbigående af den formalitet af Högsta domstolens hörande, som gruadlagen stadgar, och att sålunda på en gång afskära pröfningen af en hos domaremakt:n anhängig likartad fråga, upphäfva ett laga krafivunnet beslut, s.mti göra en staiskupp; och Stockhoimsbladet har rättat sina yttranden derefter. Det kan också icke nekas, att om det icke finnes någon annan u.väg, än att antaga, icke blott detimeningen med svaret varit. att öfverändakasta de grundlagliga formerna -— hvilket vi för ögonblicket lemna derhän —utan också att detia är en oåterkallelig följda af föreskriften i svaret, samt någon annen tydving icke kan gilvas; då kan regeringens företag icke tekors i nor mörka färger; Stockholmsblace:is omdömen äro ock i detia hänseende hela allmönhbe ers. Men om det ännu gives någon snnan utvög, så tro vi, att det är :ö: mnligare både för regeriugen och nationen att hålla den öppen så löinge som möjligt. Och en sådan uivög fiunes verkligen. Den består deri, stt Kämiersräiten anser f ågan icke tesvarad gerom dei Kongl, svaret, utan ingår med en ny hemställan. Visserligen hade det varit