Aftonbladet – 22 oktober 1838, sida 1

ög MMMM UTRIKES. England. Märkvärdig bekännelse af en Engelsk prest. De stora missbruken inom Engelska stats ,ikyrkan äro så allmänt kända och bestyrkta latt deras tillvaro på intet sätt kan dragas i tvif velsmål. Men att se dem erkända, till och mec -jaf denna kyrkas egna prester, är någonting o. vanligt. Vi hafra dock nyligen i ett Eogelskt blad haft tillfälle läsa ett utdrag ur ett tal : I hållet af en prest vid en off:ntlig sammankorns! i Manchester, der han och en anzan andlig åtagit sig att lemma åhörarne, såsom det hette, nåtskilliga vigtiga upplysningar, rörande katoHHlieismens karakter, verkoingar och plin:r. I I detta tal yttrar han sig i afseeende på statskyrkens presterskap på följande sätt: Jag har aldrig och skall aldrig, så länge jag bar mina ögon öppna, förringa, ursäkta eller smeta öfver de missbruk, som tillåtas att passera inom vår -Jegen statskyrka. Att sådana finnas, kan ingen lärlig man, som sätter värde på sin bibel, våga Jatt förneka; och att vi blifvit bragta i den ställning, hvari vi befinna oss — att vi på detta sätt kommit i nödväind ghet att söka återupplifva en reformationsanda i England — är hufvudsakligen att tillskrifva det förhållandet, att Engelska kyrkans presterskap, under åratal, visat vårdslöshet och likgiltighet för sitt kall, sökt sitt eget bästa och sin egen begvämlighet, snarare än sina medm-nniskore frälsning ; förstört sin tid på baler, kalaser, konserter, i stället att — (resten af denna mening kunde icke höras för de starka bravo-ojpen.) Ja, om vi vilja reformera, så litom oss börja med oss sjelfva.n En Engelsk dagakar!s bordsbön. En korrespondent i Morning Chronicle berättar, att han för någon tid sedan, på en resa genom Hs:mpshire, för storm och regn sökt skydd i en arbetskarls hydda, ieke långt från Winehester, der husfadren vänligt inbjöd honom att med hans bustru och fyra barn dela den pyss framsatta enkla måltiden. Ioanan familjen satte sig till bords, anmodades han att de!taga i deras vanliga bordsbön. Alla föllo på knä, och fadren uppläste med djup andakt en bör, den en i grannskapet boende, icke till den rådande kyrkan hörande, prest, på hans begärap, uppsatt åt honom. Den lydde på följande sätt: Allsmäktige Gud! Din son, verldens frälsare, lärde sina lärjungar att bedja dig om dag!igt bröd, oeh du, o Herre, har välsignat jorden med säd, till riklig näring för din skapade; men de mäktige och rike cch högt uppsatte i detta laad, hvilka förneka din försyn, och icke sky att göra din barmhertighet om intet, veta att genom grymma Jagar taga brödet ur munnen på diit folk, för jordisk och orättfirdig vionings skull. Åt din vård, o Herre! vår enda tillflykt, öfverlemne vi, som icke äga någon del i lagars stiftande eiler upphäfvande, oss och våra hungrande anhörige, och beocje dig, att da i din godbet wille vända våra förtryckares stenhbi:da bjert:n till ånger, och icke längre tillåta att de sälla sig emellan ätt folk och den rättmäliga njutningen af den fullhet, med hvilken du välsignat jorden, till hka gagn för alla menriskor. Amen !, Bajadörerne hafva d 1 dennes uppträdt på Adelphi-theaie:n i London, med stort bifall Theaterförståndaren Hr Yates hade för decas debut låtit författa et särskildt stycke: Brah nas lag eller Findu-enkan,, hvari ea enka genom Engelska soldaters mellankomst beriag fån bålet. OConnel säger i sitt andra bref til IrländTI möoFÅAR oo mdsM so HA Man usb an ff TA s