Aftonbladet – 20 oktober 1838, sida 3

Sångerskan och hårfrisören. En i Tyskland ryktbar sångerska, M:l H....; reste för ieke länge sedan på tvenne månader till Baden. Uoag, begåfvad med er stor talang, hade hov ett lysande engagement vid teatern i Wien; Milano väntade heuns, och Paris skulle derefter emottaga henne, för att sätta inseglet på hennes ära och rykte. Höga öden väntade Mill H.... som hade en mängd tillbedjare; men hon ville gifta sig för att blifva markisinna eller grefvioma. Imedlertid hade hon hela denna tålamodets dygd, som ärelystnaden inger; hon yttråde de mest stränga grundsatser och emottog inga andra uppvaktningar än dessa offleiella af ädlingar, som gjorde min afatt på laglig väg kowma i besittning af hemnes hjärta. Moa den Tyska adeln har liksom litet förayn för detta slags giftermål, hvilva den Esgoelska excentrieiteten tyckor så mycket om. Det finss flero persover, som gerna med en ärbar förvändnving höljde deras förförolsoplaner; men då de hunnit till kapitlet näst det sista, och man bad dem underteckna giitermålskontrektet, för att komma till upplös-iogen, så käsde aig ingen kafva nog styrka för att sätta sig öfver fördomen. Vår sångorska hoppades att det akullo lyckas bättre för hanne i Baden. Dor, liksom i Wion såg hon avart en lysande samling omkring sig, men då hon laxde: Jagz vill ha en man försvunna vid dessa ora I hennes tillbedjare; blott ena enda stanssde qrar, on Fransman, grotvo Armand de T. Det bohöfdas icke mer. — Jag blir grofviona sado Mill H...., Jag blir rik, sade grefvon, ty min hastru her on at dessa röster, som giiva 100,000 franca cm året. . Brölloppet firades och morgones dorpå fick dena nya grefinnen en biljett fråo någon afundsjuk sller elak, i dessa få ord: EHr Armand T. är icke mori grofva än em kammartjenare är det; de titlar han gifvit 22g äro falaka; han är som af en härfrisör i Montacban. Men hvad bevis funnos väl för dessa uppgittar. n Är det sännt? frågade sångerskan sin man och visade honom biljetten, Hr Armind, som garska väl kände att hans äkton. skap var oupplösligt, och för öfrigt hoppades att stormon snart skulle gå öfrer, svarado med uppriktighetena lrgn: nÅck! ja det är sannt. Mon hvad gör väl dot! Du älskar mig ju för min egen sku!lv Sångerskans vrode och förtviflan hade: nira bragt Thanne om livet. Efter on långvarig sjukdom hada en ny olycka träffit henna. Honsos röst var förlo rad. 1 På detta sät blef bedregsrem atraffad. Den lycka han velat åtkommse genom en tadelrird handling flydde honom för elltid. M:l H.... och hennes man Å hålls nu ot: litet värdshus i Niärnberg.