Aftonbladet – 18 oktober 1838, sida 3

(Utörag ur en fransysk officers bref.) (Forts. o. slut fr. dlåudagsbi.) Jag kommer nu ihåg, att jig änau ieke beskrifvit för er sätet buru jag lefver bland detta barbariska folk, hvars seder äro så ohka våra. Se här några detaljer i sådant tall: Till ena början blef jog, liksom flere andre ufficerare, inqvarierad i det hus, som Bejens ivinne första bustrur bebott. Detta bus är rätt vackert och inredt ungefär på samma skit som de öfriga, hvarom jag redan talat. Gården är stenlagd med vaeker hvit marmor och midt på d-nsamma höjer sig ett orangeträd. Trappan är äfvea af marmor. De officerare, som inqvarterade sig der straxt efter stadens eröfriog, funno der wadrasser, vackra töcken och mattor, som i Frankrike skulle vera ganska dyra. Det felas oss, för att gora oss goda singar, ingenung annat än lakan, men vi hafva ganom vanan lärt oss umbära dem, Allt detta sfstods år de officerare, som efterträdde oss, med unodantag af några maitor som, förkommit, jag vet ieke huru. Man hade dessutom fuurvit i huset en stor mängd förråder af alla slag: salt, peppar, neglikor, kanel, ris, hvetgryn, tomats och stora krukor fyilda, soliga med godt fett och andra med insyliade dadlar. Med ett ord: det fattades oss ingenting; vinet endest var ofantligt dyrt i anseende till transporiens svårighet. Ni vet, att Mahomets lag förbjuder de trogne att drieka sådant; man måste åledes hemta det från Bona, hvilket mediör stor kostnad. Vi försigo oss derföre på följande sätt: em butelj på tre personer hvar måltid, hvilket likväl ieke hindrade, att man hvar afion, efter supgen, såg på bordet frambåras en ofsntlig bål punsch eller bischoff; det var en sigval för visorna, och då garcvizonens ffeerare något sednare anlände, slog en upp spelborden, hvilket vi kallade att organisera brottet, och det hände någon gång, att solen kl. 6 om morgonen ötfverraskade de ifrigasie I spelarne med korten i hand. I Ibland vilbragte vi äfven en del af sftonen på det Mohriska kaffchuset, rökande och smuttande på ett half tjog kaffekoppar. Det är den tiden på året som heter BRhamadan, då dessa semlingsorter erbjuda den besyonerigasie anblick. Rhamaden är för Mahomedanerne tt slags lasta; från solus uppgång till dess aedging är det dem förbjudet ati äta, drieka eller röka, hvarlöre de om aftonen samlas för att tillbringa en del af batien under njutningar och tidsförjdrif; de Mohrisha koffehusen äro ingeating annat än stora salar, temligen nakna och blottade I på möbler; der ligga endast på golvet matior, (h d varpå gisterna sätta sig ned hukande, liksom skräddarne. I det, dit vi gingo, og som förI modligen är ortens Tortoni, hade man gjort dig stor kostnad; der var nemligea skådespel och musik. Theatera bestod af ett täcke, bakom hvilket man lät marionetter dansa; dessas förnämsta persor:ge, som man kallar Karagus, kan jemföras med vår karneval, när man per sonifierar den. ; Under mellanakterna af detta Kinesiskt-Arabiska skuggspel, utförde musikanterne sira söfI vande konserter, som bestå i ett litet motiv af några Roter, alltid repeterade på samma ton. Iostrumenterna voro ett slogs violia, en groit Tarbetad flageolet, två mandoliner och två baskitrummor. De sx virtuoserne sutto på golfvet ji en helfeickel; då de en gång börjat, upphöride de icke mer, och sigo ut som sex automater, hvilka mekaniskt rörde sig. Under denIna tid röka Arvsbene och tega sitt kaffe med jen orörlig uppsyn; hvad skilnaden i seder och vanor kan vara kewydlig! Detia folk roar Sig I precist på samma sätt som vi hafva ledsamt. oDe personer, som genomrest hela Fransyska Afrika hafva anmärkt, att Araberne i Constanuneh voro mer än annorstädes i stånd af civis ilisatiou, och under de sex månader, som vi ina nchaft deona nya eröfring har man derstädes ; erhållit mera tillfredsställande resultater, än på tl något annat ställe af denna koloni, som vi nu Jägt i åtta år. Om några år förat kunana likväl d dessa resultater bli märkbara, hviltet är lätt att förutse genom den goda fattvingsgåfva barnen Iröja. De börja nästan alla att tila Fransyska, Ide tycka om våra seder och visa i synnerhet ten stor beundran för regslbupdenheten i våra vN