Aftonbladet – 18 oktober 1838, sida 2

hela Europa, och i synnerhet Tyskland deröfver? Det var icke blott segern öfver den dit tills obesegrade fienden, befrielsen från den främmande förtryckarens bojor, som fyllde alla hjertan med stolthet och glada fö: hoppningar; det var ännu mera dest framtida vresuliater, som framkallade dessa känslor. Tysklands furstar hade förmått sina folk att väpna sig, genom iöftet om fria institutioner; det var under egideri af detta löfte, som de tågade til kampen, och frihetens hopp, som egentligen sleg de krigsvana skaroraa, hvilka saknade denna impuls. Men lefde en tid i lugn förvönian på dessa löftens realiserande, och ett par år bortåt firade man med enthusiasm den 18 Okiober, såsom den nya frihetsbygguadens grundsten, Nå väl, hvarföre har deana dag längesedan upphört att firas? Hvarföre låter man den obemärkt förflyta? Hafva nationerna ångrat sin bragd? Sakna de möjligtvis det fransyska öofverväldet? Nej, de sakna de väntade resultat-rna. Huru hafva de gifna löftena realiserat sig? På samma sätt som de förevade monarkerna år 1815 realiserade sitt högtidliga löfte till franska folket. Man lofvade det, att man endast ville störta Napoleon, att man förde krig blott mot usurpatorn, med hvilken ingen fred kuade hållas, men ej mot franska folket, och att man för ingen del ville blavda sig i dess val af regent, blott detta val ieke föll på Napoleon. Huru uppfylldes denna förbindelise? Bourbonernes återkomst, utan ens ett ord till förklaring, 700 millioner i krigskontribution, en i tr2 år qvarstannands ockupationsarme af 150,000 man, och åtskilliga orters afjträdande, besvarade denna fråga. Men Frans: mäunen voro öfvervuune, och det heter: Ze victis! D2 egna folken tycktes man betrskta på samma sätt. Visserligen uppfördes för syn skull på ett och annat håll nigra konstitu;tionsbeläten; men har fadersväldet derigenor: j blifvit mindre, har nationarnas frihet blifvit större? Man fråge t. ex. de lyeklige Bäyrarne derom. Dagen torde imedlertid vara ganska tjenlig till anställande af några betraktelser öfver hvad löf(ten, gifna i nödens stund, äro värda, och i synnerhet hvad löften af jordens mäktige äro i det, när pationerne icke halva den försiguigheten att genast förskaffa sig garantier för deras uppfyllande.