Aftonbladet – 18 oktober 1838, sida 1

d Frankrike. Moniteuren vederlägger pu de i flera eppo sitionsblad förekommande berättelserna om åt skilliga uttryck och åtgärder af Ryske kejsereny som skulle röja någon missaktning eHer mindre godt förstånd med Frankrike. Alla sådana ryk tea förklarar det officiella bladet för ogrundade. Den ministerielle kandidaten, general Jacs iqueminot har, som man lätt kunde förmodas blifvit vald tll deputerad för det första Pariz siska atrondissementet, hvari fleece embetsmäny pensionärer, hofleverantörer m. m. bo, än i något af de öfriga. Denna minisigrens seger förminskas likvil betydligt deraf, att petitionen om valrättens utvidgande börjar finna allt flera sympatier i provinserna. Spanien. Ea förändring eller åiiminstone en modifisa tion af kabinettet säges vara ifrågs, emedan mis nistrerne äro oease sias emellan. Som de lik väl förmått anskaffa medel till armåers undterhåll för Oktober, och :n mängd deputerads af majoiiteten i förra Cories öfverenskommit att söka upprätthålla kabinettet tills sessionens :ppnande, tror man, att ingen förändring sker dess förinnan. Från krigsteatern ingentipg nytt. Don Cars los har anländt till Zormosa. Espartero stås overksam, a Schweitz. Den krigiska enthusiasmen tilltar och rustningårna fortsättas nästan öfverallt, men särdeles i Lausanne och Geneve. På sistnämnda stället har man nedbuggit den sköna promenaz den utanför porten Cornavin, och genom denna uppoffring åtminstone betryggat stadex mot en coup de main. 80 kanoner skola bestycka dess vallar. Befästningsanstalterna leddes af en 22 årig elef vid polyteekniska skolan i Paris. Man trodde sig innan kort kunna vid gränsen uppställa en styrka af 24,000 man. Egypten. Enligt underrättelser från Alexandria, skall Mehemed Ali hafva till de fyra makternas xon suler, som gjort honom förestäliningar mot hans sjelfständighetsförklaringar, hafva aflåtit em not, hvari han säger, att han ingenting begärs som på något sätt äfventyrar Europas intressem eller Orientens lugn, Han vore nu 70 år, och hvarken begär eller fruktar någonting för sin person, men anser för en pligt att betrygga sin familjs och sina adoptiva barns framtid. För dem begär han successionen och hoppas viana den på fredlig väg. Tvingar man henom åter att gripa till vapen, så staunar han ej vid denna fordran, utan ärnar då göra sig sjelfständig utan alla förbehåll. Rörande monopoli-frågan ger han ett undvikande svar och begär uppskof.