Aftonbladet – 17 oktober 1838, sida 3

Ny feet för Thorwaldsen, I Till hvad vi i går meddelade om den i Köpenharan gifna fest för Therwaldsen d. 7 dennes, tillägga vi i dag följande ur Kiöbenhavusposten hemtade detaljer: I H. P. Holst hade, i en af honom reciterad! dikt, behandlat en verklig tilldragelse af Thor-j waldsens lif. Den store konstnären har, likasom många andra odödliga män före honom, ) i sin ungdom kämpat med bekymmer. Skalden beskrifver vu ett sådant ögonblick, då Thor) waldsen nedslagen och melaskolisk lemnade ; Rom, och på slottet Montenero vid stranden af Medelhafvet sökte utföra ideen till sm berömda i vAmor och Psyeho som länge hade föresväfvat honom, mem utan att han dittills lyckats att (utföra den. Omsgider vann han seger, och det sköna gudaparet var nyss fullbordadt, då blixten slog ned i slottet; sönderbrutna lågo alla ide statyer, hvarmed salen var prydd, men A-j mor och Psyche stodo orörda, emedan Zevs: sjelf hade böjt sig för deras majestätiska skön-: Ihet. Vid den sköna framställningen af deuna :killa märkliga tilldragelse hade det lyckats Hr Holst, att på ett lika träffande som fint sätt! I spotheosera Thorwaldsen utaa att hans namn nämnd:s, i det han fyttade åhöraren fram i ikommande tider, då en verklig händelse af IThorwaldsens lefnad skulle komma att besjungas såsom em af de myther, hvilka bevarats åt less från Heroexnas dagar. — Serdeles skönt -lslöt sig härtill en annan dikt af samma förfati ltare, kallad Amor triumphens, hvartill motivet ljemväl är taget från ett af Thorwaldsens arbeA ten — den gamla mythen hurusom Amor i en ) Itäfiogskamp mellan Gudarne besegrade dem -lalla. — Sluligen steg Grundtvig npp i talara I stolem och deklamerade en dikt: Bing-Thors hamlimare,, der han i eriginella oeh fulltoniga vers I lfirade fredems bedrifter, den hammare, som Thoxwaldsen hade fått i aerf från Vaulundur, och som han hade brukat att blåsa lif i det rldöda, icke sisem Brenni hammare, hvarmed den nyaste verldseröfraren kufvat millioner och slagit de döda öfverlefvorna af g jea förgången tid sönder och samman. sSjell vore han, anmärkte skalden, en eremit, som ieke aktade myeket på skikeaden mellan en kämpasten med runor och en marmorstaty; men högt lifvad för Nordens genius och des: sf bedrifter, hade han med stolthet och glädje följt den nye Vaulundur på hans strålande .h bana, liknande de gamla Norrmännens segera-tåg. Efter måltiden, der Thorwaldsens skå n. I dracks vid en sång af Herz, ledsagades har u hem ull sin bostad af alla de närvarande, och ojSällskapet åtskiljdes i ena sinnesstämving, son st tydligen vittnade, att hvar och en räknade den äJona afton för en af de njutningsrikaste i si Hefnad. ———— X-X-—-Å. Lr VEO— mv——