Aftonbladet – 15 oktober 1838, sida 5

Jr 0 0 VV? ME MV VAvPRLIaARBKRAla af SDUDU,. ) Köpenhamns Posten omtaler en händelse jsom tilldragit sig icke långt ifrån den lilia sa Iden Nestved, och som, efter hvad tigninge; lavmärker, vittoar om en råhet och oginhet mo främmande, som man knapt borde väntat i ci Ihyfsadt, protestantiskt land, En f. d. köpmar ji staden, vid namn Moailand, som af olycko; imödgats öfverge sitt yrke och föda sig med ce liten Jandtbandel, dock utan att någon had: det ringaste att invända mot hans seder oc! rättskaffeohet, hade köpt sig ett litet hus byn Hammer. Huru anspråkslöst detta var, och huru litet det borde reta afunden, kar inhämtas deraf, att hela köpesumman steg til 40 Rbd. De ogästfria invånarne i byn tycktes likväl förtryta hans inflyttning ait, oeh ville således förjaga honom från sitt område. Natten emellan den 11 och 12 Aug. samlades de så lunda utanför huset, inslogo dörr och fönster, under rop af: Nu brirner det! Se, hur dei brinner !, och började från vinden, dit de uppstigit, nedösa en sådan mängd af vatten i stu. gan, att golf och möbler deraf öfversvämmades cch allt, som kunde skadas, blef förderfvadt. Manren sökte sin tillflykt i en kista och hustrun i spiseln, hvilken fristad hon likväl snart måste lemna, då våldsverkarne begynte nedrifra den. Andra natten återkommo de, och förnyade samma uppträde, med den skil nad, att dörr och fönster nu icke insloges, eme dan sådant skett förut. Följande morgon sökte mannen, åtföljd af sin bustru, socknens kyrke herde, för att af honom erhålla råd och bistånd. De träffade honom icke hemma, och kunde blott med svårighet och fara vända tillbaka till sin boning, emedan de på hemvä gen förföljdes med stenkastning af de okyoniga sockenboerna. Slutligen lyekades ban att tröffa presten, som gaf benom ett bref med sig till byfogden i Vordingborg, hvilken lofvade skaff horom fred och verkligen höll ord, emedar hans tillsägelse till bönderne omsider förmådd: dem upphöra med vidare fientligheter. Någev ersättning för sitt lidande och för de förder!vade sakerna har han likväl ieke erhållit. Eu bevis, huru äfven ordningens s. k. väktar: instämde i ssmma vrånga sinnesstämning mo: den stackars Mailand är, att då bönderne, aftonen sedan fogdens befallnipg var dem med delad, samlades utanför hens hus och bådo honom komma ut, för att tala om hvad som passerat, befann sig äfven tingsmannen bland dem. Han sade, då fråga var om Mailands besök hos presten: Ja, han kom äfven till mig; men hade jag haft en ged piska till hands, så skulle jag vackert hafva kört honom på dörren ! ett yttrande, som i högsta grad vann de församlades bifall.