Aftonbladet – 13 oktober 1838, sida 3

RAR GRANEN n tan an Rate dne se BLANDADE AVINEN. Eti barn, dödadt of en katt. Klostret S:t Claire vid Dombes des Eaux ha nyligen varit scenen för en hävdelse, som för. sankt en högst skiningsvärd forulj i djap sor genom förlusten af et älskadt barn, och upp väckt ett djupt deltagande i grannskapet. Her och Fru B. hade plaecrat sitt enda barn, en vecker 10-årig flicka, i det nyssnämnia klostret, hvilket bebos af U suliner-nunnor, och hsr er stor reputation såsom en arstalt för unga fligkors uppfostran. Det olyckliga barnet Louise B. hade, som det tycktes, ådragit sig ett arreststraff, hvilket brukas i de fransyska skolorna, och derföre blifvit ionesloten i d trum som begsgnades för sådant ändamål. Det anmärktes väl, att barnet, i det ögonbliek dörren tillslöts om henne, upphäfde ett förfärligt skrik; men den, som följde hennc, lade ingen vigt härvid, utan hon lemnades i arresien, som var längst fram 2 trädgården, och så långt från bonings huset, att hennes rop ej kunde höras af dem, som voro dericne. Omkriog en timma derefter hördes en häng bultuiog på den yttre klosterporien, och då den cppsades, syntes en arbetskarl, hvilken hade kört förbi med något lass. och i en häftig ton frågade, bvem de höllo på att mörda i klostrat,, samt tillade, att han tydligt hade hört suckar och dofyva rop likasom af någon döende person med späd röst nor iträdgsrdsbyggningen, samt yrkane på att få se hvad det vore. Nunnorba talade genast om att Louise B. var innesluten der för 3 timmar, och fersäkrade, att bens isbillning bade målat ut saken för honom helt snaorlunda än den förhöll sig, Käre len forifor likväl i sitt påstående att vilja se bar: net och hotade ati annurs anmäla saken iör eutoritetern2, så att nunnorna slutligen voro tvusgna stt föra houvom till stället. De hade änru ej bunnit dit förr än, redan på afsiånd, några svaga wverop oeh suckar, såsom af en döende väckte deras fruktan. Men då de öppnade dörren, hvilket skådespel framställde sig icke? Det olyekliga barnet, liggande på golfvet i de förfärligaste konvulsioner, och en katt, som med sina klor slet köttet ifrån hennes hals och ansigte. Alla bemödanden gjordes att frälsa fliekans lif, men såren voro så förfarliga, att hon dog på tredje dagen i den häftigaste yrscl af plågorna. Det förmodas, att katten kommit att någon längre tid före barnet vara ioslängd i rum met och blifvit galen al törst och hunger. (Bon Sens.)