Aftonbladet – 12 oktober 1838, sida 3

elfva spanmålslzgarnes förändring.n Uti tidningen Göthen den tredje, hvilken tgifvits i stället för ett nummer af Götheborgs Jagblad, läses följande enkla och vaekra verr öfver aflidne Grossbandlaren derstädes, G. . Braune: sStundem synss våra öden såsam duxkla gåtor drifva gäck mad arme gitsarns trånad att dem lösa. — Ack! de lösas ej på denna sidan grafven, Ty vårt polgrimsbref försegladt är med Herrans Gads insegel; utanskriften blott, adressen, kan med hjertats öga läsas — och den visar oss till himlen, oMoa den svaga ålderdomen, nöden uppå krymplings-kryckan hinxa ofta lårgsamt målet, då — en man, ssm denne, lyckans gunstlisg, uti kraftens dagar ryekes plötsligt bert från gagvet, sem han gjert och kunnat göra för sitt land och för de sina. Poru-rsgnet fallsr ojsmnt: Lycklig don, hvare alla tegar deraf syaikas — mellan solsken! — lyekligare dem, som delar med sig st det störra lånet, som bem framför nikngon undfått! — Ty, att gifya, lir om kögro d af vjutning, än att samla, jertets guld en bättre ritdem än för lusfpna, sem man skrinlagt. 5 hen tänkte, denne ädle, Som nu, mot ox högre vinning, bortbytt jerdems göodalar. Allmän är också don siknad, som här ogres åt hans stoft. Nit för allmänt väl ej l8gat rensre i någet sinzo, redlizt, öppet, Mäirdfritt väsen, anspråkslöst, men waniigt allvar, lofnadsfriskhet, ech i bjertat breder-hvldhet emot alla vore Braunee ogenskaper. Werför sämhillet dig gifvit sitt iörtrognde — och ck du dessa mång, tregna vänner, som dig utaf hjertat älskat och med eskmans tårar vattna eklöfskransan, eternellon div graf ackl alltförtidig. Ack! för dig väl för Henne, — äskade och hulda makan och de sju små faderlösa, slåtom secs dock tro, att ödets tärner, i sin blindhet, ledas af allseendets och nådens blickar, — att on faders hand sförer till ett bättre land,.