FLILUARA ht I FIFRER AM vLvee ME MÅ RAMmRISE ve —S Poe ee et utgången sidan, att Norling af polisen dömdes böta för gstufredsbrott 13 R:dr 16 sk., för ett slag med biodvite 32 sk., för ett ogqvädinsord å allmäa gata 32 sck., och att till gardisten Mollberg, hans vederdeloman, utbetala 6: 32 i skadeercättning, sasat till 6 vittnen hvardera 2 Rdr; hvarjemte Mollberg, som ansågs hafva gifvit Norli:g åtmisstone ett slag,, derför bötfälldes till 24 sk. B:co, men ej för gatufredsbrottet. Detta mål, uti hvilket Norling genom underd. besvär sökt ändrivg i Högsta Domstolen, företer, enhgt hvad uppgifterne i besvärsskriften gifva vid handen, icke allenast den märkvärdigheten, att de olika parternes vittnen afgifvit nästan hel: och hölet stridiga, och till en del hvarannan motsatta berätielser om tilidragelsen, utan äfven ait poliskammaren förnämligast finnes hafva fästat afseende å gardisiens vitnen, som bestått af fem hans kamrater och en betjent hos en löjnant vid samma regemente, hvaremot Norlisgs vitnen voro fyra borgare, en kammermusicus och en sergeant vid svea lifgarde. Man erinrar sig från det tillfälle, då kyparen Daniessons mål förekom vid slottsrätten, huru pess pålitliga herrar hästgardisternes berättelse dels vid kommenadanisförhöret dels vid domstolen då befunnos, och det blir intressant att se, huruvida förhållandet möjligen vid sakens närmare pröfning kan visa sig likariadt, äfven i detta fall. Af sådan orssk anse vi handlingarne förtjeate att följas af offentligheten och införa här till en början Norlisgs besvärsskrift. : ÅA. K.n vÖfver bifogade Öfverståthållareembetets för polisärender utslag, af den 24 September, får jag härmedelst i underdånighet anföra besvär.n Af vittvesförhören torde E. M. behaga inhemta, på hvilka lösliga grunder nämnde utslag är bygdt, huru Öfverståthållareembetet grundat det endast på motpariens vitinens utsagor, hvilka dessutom sins imellan äro stridiga, huru det ej fästat afseende på mina viitnen oeh endast deraf bemtat avledning, att fälla min motpart till ett obetydligt bötesbelopp, mångfaldiga gånger uppvägdt af den skadeersättning, till hvilken ban i intet hänseende varit berättigad.n Blott den naturlig: sannolikheten motsäger i allt det förhållande, som framställts af Moilberg, hans fem kamrater och betjenten hos en af hans befäl, hvilken skulle kunra anses ståeade i samma predik:mant. Är det verkligen troligt, att jag, som i flera månader varit sjuklig, skulle, utan allt slags anlecning, kasta mig öfver tre lifgardister, ståenda i grannnskapet af sis kasern, och dessutem omgifna sf k:mrater, hvilkas samhällighet är för väl bekant, att de liknöjdt akulio se on at de sina angripas, att denne, utan att reklamera sina omgifvingars biträde, skulle ut n motstånd taga till flykton, och att desse, som vid alla tillfällen visst sig så modiga, så färdiga, att arrestera hvem som helst, af hvilken da trott sig fi rfördelade, sku!lo med fullkcmilig resignation låtit allt detta passara? Men jag bohöfver ej vädja till sannolikheten, när sjelfva sanvingen är på min sida Ingen af min motgarts sex vittnen har satt, hvad som pesserat infor deras ögon, elter att Mcllberg tilldelade mig flera slag, Deremot hafva tre af dem sett hvaå som hände, enligt den enas, Löflings uppgift, på 130 stog: afstånd, eller :tt jag slagit Moliberg i hufvudet. Hvar skedde då detta? Jo, enligt Tho;ssons berättelse, på gatan, erligt Nilssons, när M, passerade rännsteuen till porten — hvarvid vittnet likväl säcer rig ej hafvs kärdt den person, som slog M. — och, onligt W:hlbergs, inne i porten. Så!edes strida de sila tre mot kvear:sndra. Man torde dor iil behaga erinra sig, att klockan var !, 9 om aftonen, den 41 September, så eces under fullkomligt mörker. Men nu hade Moilberg hufvudet betäckt. För att käppen skulle kunna der tillfoga h. nom ett blödande sår, måsto då mössan hsfva fellit at honom, Sådant har hvarkon han eller någon 2f de andra uppgifvit, och Thsrsdags förmiddagen sålecos blott 37 å 38 timmar efter händelsen, vissda sig Molberg i poliskammaren fullkomligt frisk och sund, uten någon åkomma, Det vora likvil endast det af en sådan honcm tiilfog2de lidande oilsr förlorad arbetstid, som skulie kunna borättiga honom till den betydliga e-sättrinsen af 40 B:dr Riksg:r, i fill det vore bevissdt, eler på något sätt bevisligt, att jeg varit dsrtill vållande Hvsd som ytterligare torde försvaga Löflings vittnssmål, i fall det eljest 7ger någon bindande kraft, är. att han säger sig hsfva hört: ch sett, hvad ingen 2nen förrummit, eller stt Bäckman skulle hafva ftta tag i Moilborg och krökt honom mot jorden, något som Mollberg sjelf icke vet af. Emot ofvanstående vittaesmål af do fem lifgardisterno cch betjonten, heilka, ehuru lagligen cjäfvige, likväl gonom sin ställning visa sig midre tiilförlitliga, har jag ställt sex andra, förmodligen något trovärdigare personer, borgersmän i stacen eller tjenstamän. Då jag härifrån undertsger Sorgeanten Häggströms, hrilken berärtar sig hafva hört en utlåtelse af mig, det jag sagt mig hafva slagit M., t oligen er ee oo LAI. 4 gr