Aftonbladet – 11 oktober 1838, sida 2

flöd. Hvar och en känoner arbetslönernes ståndpunkt, emedan man vet, huru mycket ett bröd kommer att kosta vid hvarje obetydande förändring i spannmålspriset. Men om nu, fortfor talaren, spacnmålslagarne upphäfvas, emeden de ieke kunna upprätthållas, på den punkt allmänna tänkesättet nu står, så skall man dock hemta vida mindre fördelar af trsfiken med andra länder, än förhllandet skulle hafva varit, om dessa lagar aldrig funnits. Jag tror, tilizde har, att om Storbritsnien införde inemot 2 millioner qvarters hvete från främssande länder, så skulle konsumtionen deraf gå högt; ty det är otroligt hvad spanmilskousumtionen stiger, då priserna stå låga och handeln florerar. Om 2 millioner qvarters infördes, så skulle manufekturvaror för 4 å 5 millioner utföras för att betäcka importen. Derpå anförde talaren, hvilka fördelaktiga följder det haft, att paschan af Egypten följt hans råd att lemna spanmålshandela fri, och anmärkte sedermera i afseende på Orienten: ,Vi behöfva blott göra våra lagarl. liberalare, ech ecit vidsträckt fält skall öppnal. för våra handelsföretag. Förr voro Aleppo och andra stora städer i Syrien medelpunkter för handeln. Tarkiska despotismen har, likasom despotismen öfverallt, förstört handeln. På det ena monopolet följer det andra! monopoler leda till minsknirg af folkmängden i ett land; kapitalisterna drogo sin kos med den förmögenhet de ännu ägde qvar, och det fanns icke mera i Syrien och Palestica någon, som inlät sig i handelsföretag. Sedan rågra år tillbaka har sakernas ställning förändrat sig. Vi hafva nu handelsförbindslser med Damask, Aleppo, Tyrus, Saida, Jerusalem och Tripolis. Huru glidjande för den Biittiske resande, då han på höjderna af Libsnon ser Druserne klädda i tyger, som våra idoga landsmän förfärdigat åt dem! Huru glädjsnde att dröja med karavanen i Nazareth, och se 4000 menniskor, af hvilka hvar och en hade vån fädernesland att tacka för någon beqvämlighet, aigon prydnad! Fred och idoghet hade åstadkommit detta och myeket annat; ty tro mig, under det vårt fädernesland utbreder välsignelser, uppväeker det också i deras sinnen, hvilka det gagnar, deltagande och välvilja, och på detta sätt utbreder handeln en lycka, som man iecke förr kände. Vårt fädernesland vinner allt mer och mer inflytande. Begäret efter vira varor skall kläda Palestinas berg med unga planteringar; mullbärsträdet odlas, olivträdet grönjskar åter, vinrankan slingrar sig utför sluttninIgarne af Tabor, och allt deita gör handeln, önI skan att kunna förskaffa sig hvad vi kunna lemina. Det felas hos oss ingentiog annat än beI gäret, ait förskaffa oss hvad dessa länder producera. De kunna visserligen ieke producera hvad kapital, idoghet, insigt och konst här åIstadkomma; men de kunna så sin säd, odla sijaa fält och tillföra oss vårt bröa? Osh dock I vilja edra spanmålslagar, att eder idoghet icke Uskoll komma i åtnjutande af derua välgörande TIbelöning, på hvad sätt också andra vigtiga frågor må blifva afgjorda, hvilza, såsom jag I hoppas, man icke förgäter; dea arbeiande klasJan skall inse, huru nära dessa intre:sen äro samI manflätade med denna högst vigtiga f.åga. England kan, om det vil, vlifva hela veridens välI görare; handeln är änpou blot en Herkules i vagI i 8an; som ännu ej qväft ormen; men ormen. i skall qväfv2s, odliogen i vårt Jaud skall qväfva Iden, och då skolea J se hvilket stort och herrligt folk vi äro; ty med vår handel skola vira grundsatser u:breda sig. Våra grundsatser äro Enslauds lefvande gruadsatser, de som herrski i engelska hjertan, då dere:ao: de dösnde grundsatserna äro Toryismens och reformfiendernes grundsatser. Ja, med vår bandel utbreda vi våra statsinrättningar; vi göra jmer än kläda jkropparne, vi nära andarnen Re eringen har befallt, att i de städer, hvar