— OO ee EN BLICK PÅå ENGLANDS HANDELS: ÖRHÅLLANDE. (Af Doctor Bowring.) Denne utmärkte parlamentsledamot har nyligen, efter hemkomsten från en af de många resor, han företagit, för att inhemta kännedom om handelns oeh näringarnes ställning i andra länder, varit inviterad till en fest i Manchester, hvilken dervarande reformvänner : tillställt för honom. Net tal, han höll vid detta tilfälle, förtjenar läsas, för de omfattande synpunkter och intressanta noliser, man der finner. Vi meddela det hufvudsakligaste deraf här neden före: Under hans vistande utrikes — sade han — hade hans hjerta varit uppfyldt med missnöje, emedan han ieke begripit de allmänna angelägenheternas gång hemma i fäderneslundet; folkets afsigter, äfvensom regeringens och parlamentets, hade varit för honom en hemlighet, och eit allmänt stillastående, en allmän likgiiltighet, bade, såsom han tyckte, fått insteg öfverallt i landet, liksom om folket utaa ho,p öfvergifvit reformens sak och förbättringen af sin belägenhet. ,Men sedan min hemkomst har jag funrit, att jag icke alldeles rigtigt bedömt sakernas ställning; ty jag ser, att i Skottland valmännen icke stå stilla, att stor rörelse, stor liflighet herskar der, ett ifrigt sträfvande till någonting bätire, efter vigtiga förändringar, och det är nu frågan i hvilken rigtning folkopinionezs siora och prägtiga ström skall taga sitt brusande lopp. Om han rigtar sig åt afskaf. feniet af spanmilslagarne eller utvidgningen a! valrätten, eller åt skydd för valmänncn, eiler åt kortare parlamerten, det är mig likgilluigt hvartåt det bör, blott det går åt ettdera hillet, sker det åt tvenne håll, så mycket bättre — åt allesamman, då är det bäst. Men ingenting tnskar jag så högeligen, som at vi, så mycket som möjlig:, röra oss i harmoni m-d folkets känvslor. Vi kuvrne icke undvara folkets deltagande och bistånd, och jag tror, att i synnerhet i vår tid eit stort arsvar hvilar öfver dem, som stå mellan folket och styrelsen och påträa ga dem vissa föremål såsom vilkor, under hvika vi gemensamt måste gå framåt. Framåt må: ste vi. Sazerna kunna ieke förblifva i den ställning, hvari de äro; alla erkänna, att reform milen ieke uppaått det ändamål, hvarpå den hufvudsakligen var rigtad, nemligen att skaffa folket en regering för godt köp. Men en sak gläder mig, vid återkomsten till fäderneslhudet. Jag kom nemligen från Orienten, från länder, dem kriget sedan 25 år förhärjat, der jag såg frukifhara fält skflade. sköna byar förstörda, elände på alla håll, och på mårga hill elinde utan hopp. Tvenne jetiemakter, om jag ännu så kan: kalla dem, sedan de uttömt sina krafBr i striden, Turkiet och Ecyptea, visa oss, huru mysket e ände som kan skapas, huru myeket godt som kan förstöras. Jag har der sctt krigets föjder, och ser nu i mitt fidernesland fridens iiflyiande. Huru många under hafva icke skeit på dessa 25 å:? J sträcken händerna mot huvudstaden, och inzan solen gitt ned, erhållen J aila de underrättelser, som vid dess upp gång voro kända ihufvudstaden. I kunnen be söka det andra balftlotet och återvända hem, innan minan genomlapit alla sina vexlingar. Bfycrallt ser jag frsmsteg i kunskaper, öfverallt utbredande af bättre och mera välgörsnde gru:dsatser; öfverallt, hvert jag kommer, finner jag nationalhatet qväfdi och ser handle slingra sira fredliga band. Dertill kan man öuöska oss lyc ka, dertill kunna vi önska oss, som andra, lyc ka; ty ingenting k n mera glädja cn resande, som älskar sit fäderacsland såsom jag, än då han ser, alt detsomma, i afseende på intellektuell hildning. Sår Så myecka: framan. andra Ir