Aftonbladet – 10 oktober 1838, sida 2

;j händelsen, och då gossen sedermera återfanns, var han redan död. REVY AF TLIUNINGARNA. Det är bekant, att nästan alla tidningar i landet på olika sätt yttrat sina omdömen om de förflutna månadernas seener; största: delen har mer eller mindre bittert klendrat auktoriteternas uppförande, oeh antingen ansett det hafva rent af framkallat, eller åtminstone bidragit att underhålla jäsningen i sinnena. En och anuan af de devouerade tidningarne har, medan den sökt mildra iztrycket af vederbörandes åtgärder, likväl sjelf tillika yttrat sitt tvifvelsmål, huruvida Regenten varit under denna tid fullkomligt underrättad om sakermas verkliga ställning; men ingen har, oss veterligen förr, än Skånska Corresponten för Måndagen i förra veckan, uti en påbogynt recension sf dea famöse Svederi broschyr: Ställningar och Förhållanden efter den 19 Juni, som mycket berömmes, rent ut tilltrott sig alt säga, det man gjort rätt uti att skjuta och hugga in på folket, än mindre formligen bjudit ull, att försvara denna sats med argumenter. Det torde löna mödan, att låta läsaren se, huru den lärda och patriotiska Redaktionen af Correspoundenten beter sig i detta hänseende. nSedan folkskockningar blifvit förbjudna, säger Correspondenten, aeller, innan sådant skett, nsedan de, som sammanskoekat sig, blifvit af nVederbörande tillsagde att åtskiljas, vid påföljd, att våld annars komme att användas, så måste den styrelse anses såsom lam, som, då lydnadem uieblifver, ieke, genom de medel den äger annvända, aftvingar densamma., — Vid detta raska räsonaemang förekomma åtskilliga omständigheter att betrakta, En af de hufvudsakligaste är, att alla våldsamheterna mot folket dels inträffade innan Öfverståthållareembetets förbud att vistas ute efter en viss til på aftonen ännu var utfärdadt, dels, att de, som utö:vades sedan samma förbud var utfsrdadt, skedde innan den tid på aftonen hade inträdt, då förbudet skulle taga sin början. Den värde Correspondenten behagade således taga ad znotam, ati den första och väsendtligaste af hans förutsättningar helt och hållet bortfaller, hvilket ansenligt lättar granskningen af det öfriga. Således: nwinnan något förbud skett, men de, som .sammanskockat sig, blitvit af Vederbörande tillsagde att åt skiljas, vid påföljd, att våld annars komme att användas — —, Här förekomma åter åtskilliga frågor af ganska stor vigt, såsom: 1:o. Hvilka äro de Vederbörande, som äga befalla en samling på gatan befintliga personer att åtskiljas, när det icke är förbjudet att vara tillsammans, der intet våld föröfvas? Ligger denna makt hos hvilken som hel!dst af dessa herrar embetsoch tjenstemän: Hästgardisterne? och är hvar och en på gatzn händelsevis gående genast skyldig att springa undan, för att ieke ligga ogild, i fall det faller embetsmännenn in att nedsabla eller nedskjura honom? Är det ej då hans lika lagliga som naturliga rätt, att möta våld med våld? 2:o. På hvad sätt skall tillsägelsen, ske? Månne Correspondenten anser nog för ändamålet, att ettpar ryttare komma och ropa: wur vögen fähundar eller något dylikt? 3:o. Huru många räknas för an folksamling, som de beväpnade hafva rätt och skyldighet att ätskilj.? Minne det är två personer, såsom det upplyses, att orderna lydt midsommarsaftonen, enligt hvad Löjtnanten Grefve Taube attesterade inför Slottsrätten? 4:0. Har den blinda lydnaden numera blifvit en så ovilkorlig regel i det Svenska samhiöliet, att hvarje civil person måste obetingadt och utan knet underkasta sig alli, hvas en person i uniform b:hagar befalla ute på gatan, äfven midt på ljusa dagen? — Den värde Correspondenten torde ursäkta, att pluralitetes, hörutinnan olika med honom , är af den tankan, att om en embetsmar: utdelar en befallnirg, som han ej är lagligen berättigad ati gifva, och till personer, öfver hvilka han har ingenting att 8552, så beror det helt och hållet på dessas välbehag, om de vilja rätta sig efier bonom eller icke