En af redaktörerne af tidniegen L ami de ta Charte, Hr E. N., hade i början af September ridit ut några mil frår Clermont, Han föråjspade sig i bergstrakten, tog risto om vägen och öfverraskades snart af mörkret; som han fruktade falla i något bråddjup, tog han det parti, att binda sin häst vid ett träd och med tålsmod afbida daggryningsn. När han setat ungefär en timma i en småskog, föga beliten mod sin otrefliga balägenhet, hörde han nära sig ett sällsamt ljud, hvilket föreföll honom som en klagoton. Han steg upp och frågade hvem det var Ingen svsrade, men ljudet fortfor, och tycktes komma från en klyfte. Drifven at meålicandets känsla, nelkades Hr E N. klyftan, hvaiifråa klegotonon hördes, Han såg nu en sten, öfverhöljd med mull, som tycktes vara nyligen tilltrampad; han lyfte upp den, och öfverraskades icke litet, då ban i fördjup ningen tydligen urskiljde genom mörkrot tvenna ögon, som han likväl icko kun?e veta, om de tillhörde en menniska eller möjligen något skadedjur. Han nalkades derföro med försigtighet och ropade med hög röst till den obekanta varelsen. En suck, som han tyckte komma från ett barn, svarade honom, Gen:st närmade han sig den beklagansvärda, fattade barnet i sina armar, bar det utom grottan och upptäckte vid månskenet, att det var en liten flicka, som man fråntagit alla klädsr, och som ej var i stånd att yttra ett enda ord. Han aktade nu ej farorna af de bråddjup, hvaraf han omgsafs, utan satte sin börda upp på häston, då hau fasthöll flickav, och lyckades sålunda, icke utsn mycken svårighot, att upprå närmaste by, der han åflemnade barnet hos Mäåren, De noggrannaste eftorspaningar hafva likväl ej förmått upptäcka det arma barnets onaturliga försldrar eller vårdare,