Aftonbladet – 8 oktober 1838, sida 3

Fahlan den 4 Oktober, För de nödidande af Dal-almogen äro följande yttorligsra gåfvor hitsände: fån Herr Erkebiskopen m. m. Doktor I. O. Wellin, insamling af Fruntimmers-föreningen i Skåne, 2771 R:dr; från Horr Justitio Borgmästaren, ÅAssersoron P, J. Lagergren, provenuen af en auktion å fruntima mers-arbeten, som, till förmån för nödlidsnde i Dalerna, hlifvit i staden Norrköping och orton deromkring insamlade 4,500 K:dr, allt Banko. — Sistliden Thorsdag, den 27 September, klockan 5 oftormiddagen, tilldrog sig härstädes en svår olyckshändelsa. : En f d Grufarbatara, vid namn Gren biträdde vid lagnirgen af Christine kyrkas t:k, och just som han befann 2ig högst deruppå, eller på den så kallade kemman, halkade han ech åkto utför båda takskiftena till takfoten, hvarifrån han gjorde det djupa fallet utför den höga kyrkomuren och slog sig genast till döds i den med sten och grus belagda kyrkogården. En faslig syn var detta tör de åskåa dare, som voro närvarande, och ryslig är blotta åtankad på denna olyckhändelse. Enkans och barnens sinnosförtattning vill man ej försöka beskrifva Den käntlofalla känner den ändå, och det så mycket djuprra, då han derjomta får veta, att detstörsta armod råder i deras koja. De bo på gamla HMorrgården, qvarteret 37, gården 42. Jacobs 4 kap. 27 vers, Jona den 26 September, Oaktadt det stora nedorlag björnarne här ledo förlidno vår, dels af den väldige jägaren Lloyd, i närheten af socknon på Wenjans skogar, dels af en Finne inom socknen, hafva ändå flera funnits qvar, som öfvat sin roflystnad på dan fattige ailmogens bekostnad. Utom 13 stycken fir, som på on gång mördades och hvaraf 6, hopburne på ett ställe, uppslukados, så att blott klöfvarne funnos qvar, hafva 4 hästar blifvit nedslagne under loppet af Augusti mån:d och ändå flero saknas, som man ej v.4 hvad öde träffat. Då hästen här på orten är bong dens dyrbaraste egendom och förlusten deraf till räcklig, för att sätta henom på obestånd, snart sagdt för hela sin tid, är de nu lidendes olycka så mycket kännbarare, som en af dem mistade två förlidet ir en 4 insm 6 år och en tredje on 2 år förut, Dsn omnännde Finnen vandrade i förlidna Maj månad i skogen med sin lodbössa och stöter oförs modadt på on björnhona, som, efter stt h:fva upps föst sino ungar i em fura, själf med väldige remar hänganda omfamnsr stamman. Finaea stod der ere sera, men haje ej glömt modet hemm2 bikom uggi. nen,, som finska ordspråket lyder. Med djorf till tacsonhet lägger han an och nedfäller först den väl äga skogsärottningen från sin luftiga boning och derofter tvenne ungar. Hen lägger sig derpå, oftor uppgjord eld, vid em annan fura, för att hvila på sing lagrar. Plösligt han höra ett jomrande läte i