Aftonbladet – 2 oktober 1838, sida 4

Til aaln i Stockholms och Landsortens Bokhandel? LIFVETS PHILOSOPIII. Femton Föreläsningar, hållna i Vien 1827, af Friedrich von SCHLEGEL, öfversatta af Jacob Ekelund. Med ett Företalaf P. D. 4. ATTERBOM (h. 2: 32 B:ko.) Hr Prefersor Atterbom slutsr sitt lärorika — förotel med följsnde rader: — Denna tek är i sinmaste bemärkolso an bildas de; on, som vicker, ägsar och leder till det högre lit, hvari menniskan egör sitt arf, sitt kall, sin eviga bastämmelse. Dess djup, likasem dess ljus, är icke blott det mägti svillets; dex stora charaktsren, det goda hjertat, den kärleksfulla viljan ega deri lika andel och måla rar efterverlden i hu.s skrift, liksom de för hans umgängsvänner vero målado i han3 oförgätliga samtal, hare ädla anlotsdrag, has sköna, radliga ögon. — Den är, ; sitt hola tagen, icke skrifven med sin föp fattares fordra blixtramsdo låra och ästhetista konst, men ersätter detta ungdemsbehag med ijufhaten af den milda värma, som åifäljer och intygar det sedliga lifvets fullrnognad. — Måtte den i mitt täcernesland träffa mången läsare, som förstår dess afsigt att vara ett philosophisit fridsverk, uppfördt på dem venda sanna grumd, som lagd är; och måtte i synnerhet do unga landsmän, som egna sig åt thevologions studiom, — i den tro, att det ehristliga sinnet ej utesluter det vatezxskapliga, — till inträdei halgedoman begagna dem portik, som i dotta arbete så härlig öppnar sig!n — EN NATURFORSKARES SISTA DAGAR. Af Sir HUMPHRY DAVY. Tysk Öfversättning från Tredje Engelska Upplagan, utgifven på Svenska af Clemens Ullgren (h. 4 Rödr 8 sk.Bko). Om detta arbete läses i Svenska Litteratur Föreringens Tidning, Nr 39, för den 25 Sent. 1833; följande omdöme: — En af vår tids största Naturforskare uppträder i denna bok såsom Spiritualist, ja, (om man så behagar) såsom Supranaturalist, och framläggar dor slutresultatorna af en lafnad, mer äm de flesta samtidas rik på betriktelsor, studier, erfarenheter at alls slag, imigter och aningar, Han gör det mel en djup blick i naturens hemligheter; icke mindre utmärkt af spoculativ än ompicist synkreft, med ett religiöst sinze, för hvilket det matoris!a lifvets mångfeldiga former, långt ifrån att fördölja Gud, tvärrora uppenbara jnst den Gud, som är Christendomens; med en orubblig och 2enom alla forskningar fill ständigt större klarhet bragt öfvertygelse, att Guds uppenbarelse i naturen, rätt förstådd, utgör on sinnlig motsverighet till och bekräfts!se på Hans uppenbarelse i Ordat, — för hvilken Förfaitaren öfver allt yttrar den uppristigsate vördnad; ändtliger i on form, som påminner om Plats, utan att sehöva blygas vid jomförelserv. n — Det berättas dessutom, stt Sveriges celebraste Naturforsksre skall om datta Davys sista arbeten yttret, stt odet vars or bok, som ingen bildad menniska borde underlåta att läran — rs 6 rn SVEK ANEMI TRES RR RETLESETNE FRIN ENTER IP MID DO EE TNPRS SNR