Aftonbladet – 2 oktober 1838, sida 1

, ( OJ TAS VARAT VRRUVIMTL RI ITVLVIIU UL Iörbättringar, föreställa sig, att jag anser den jnärvarande tiden vara af den beskaffenhet, att jan skulle kunna umbära deras nitiska och anjsträngda bemödanden. Det är nu tydligt och klart, om någonting kan vara det, att folket måste lita på sina egna krafter för att åstadi komma någon ytterligare förbättring i sin beläjgenhet. Dårskapen hos dem, som låta insöfva sig till overksamhet genom tillfälligheten af ett gynnsamt sinnadt hof — eller rättare ett ieke fiendtligt sinnadt — kan endast jemnföras med j oredligheten hos dem, som söka att underhålla idepna villfarelse. Denna gynnande sinnesstäme ning hos hofvet är en lycka, som tusende omIständigheter i hvad stund som helst kunna tilllintetgöra, för att i stället lemaa rum för en bitter klagan hos de maktägande, att de ieke j vakat och arbetat, medan det ännu hetie i dagp. Och hvad har väl hlifvit vunnet genom demna temporära fördel? Moan ber oss kasta em blick på Irland. Nå väl! låtom oss se på Irland. Först påtrugades detta land en fattiglag, till allmän missbelåtenhet hos dess invånare, utan afseende på stånd, parti eller sekt. Tillfälliga omständigheter hafva i sednarce tider gifvit mig anledning att åter taga under moget betraktande de politiska cpinioner, med hvilka jag började mitt politiska lif för 30 år sedan, och vid hvilka jag sedermera stått fost, ehuru olägligt det synes vara för visst folk, hvilka tycka mig lika besvärlig som en god spegel är för en föråidrad skönhet — med den väsentliga skilnad likvist, att den sköna blott bar tiden att anklaga för förändringen, icke sig sjelf, och att hon kan krossa spegeln eller åtminstone vända blicken derifrån; hvaremot denna operation icke befunnits vara så lätt, då den blifvit försökt (såsom den verkligen blifvit) med den spegel, som nu hålles framför vissa ledare af det liberala partiet. Men hafva erfarenheten och eftertankan icke verkat någon förändring i mina egna åsigter? Till någon ringa del hafva de gjort det — Åsig terne äro i hufvudsaken desamma; men ju a!dre jag blir, dess mera håller jag mig fast vid dem, och drifver dem i någon mån längre, emedan jag under tidens lopp pröfvat hvad de duga tilll Jag är mer än någonsin öfvertygad om nödvändigheten för folket att anstränga sina egna krafter för sin politiska pånyttfödelse, Jag är mer än någonsin öfvertygad, att man med trygghet kan anförtro folket politisk makt, emedan detsamma nu är vida bättre qvalifieeradt än fordom för dess utöfvande. Jag är innerligt öfvertygad, att ty förutan kommer folket aldrig att äga någon trygghet om god styrelse och styrelse för godt köp; och jag tror, att den tiden är inne, då folket skulie förråda sig sjelf och ingen menpniska kunna gagna eller rädda det, såvida folket icke visar ett fost beslut ett sjelf hafva en egen tanka i sina angelägenheter, ock icke längre tillåta partikombinationer och partiledare att uppgöra och diktera hvad folket skall täcka. En god, trygg och helsosam siyrelse består deri, att alla bildade och förståndiga medlemmar af samhallet hafva en direkt andel i detsamrtnas förvaltning ; och en vanlig uppfostran är allt, hvid som kan erfordras, för att gi va menniskorna tillräckligt förstånd för utöfningen af denna deras förnämsta pligt ech heligaste rå: tighet. Det är min fasta öfvertygelse, att ett lands inte luga och ordning alltid blifva bättre upprätthållna, dess utvertes angelägenheter med mera jemnmhet vårdade, de tvenne förnämsta välsignelserna af samhäillsinrättningen, all poli tiks ändamål och syfte, jag menar fred inom och utom landet, bäst upprätthållne i det land, hvars styrelse är fotad på den mest vidsträekta, det vill säga den mest populära grund. Vi äro förnärvarande löngt nog afligsnade från detta mål; och således ser manloss i Peindien afoch tillsätta regenter, tilltvinga sss subsidietraktater af våra kungliga marigmatter; i C.nada döma vi folk i parti från lifvet, utan att de blifvit stämda elier varit nirvaraade imför domstol; öfver allt underhålla vi kostsamma etablissementer, emedan derigenom någa ere beten blifva att bortgifvs; och detia alt under: det de allmänna bördorna nära nog varit Ua under de sednvare 20 fcedsåren, och imam sx de båda stora partierna i staten innerligt fömenade, för ait upp äithålla de lagar, genom vii