Aftonbladet – 1 oktober 1838, sida 2

rätt hindr aoch förbjudavim. m. såsom lagen bjus .Ider. Öfvertygelsen om motsatsen har lagt van I vördeliga ord på mer än en msjestätsförbrytax :jres, läppar och från thronen föjjsgat mer än en i Konung. Men det är det egna med det kon istitutionella samhället, att majestätsförbrytelsen jär der otänkber, ifall man allmirt hor gjoirt sig rett rätt begrepp om de sättsgrunder, hvarpå det I konstitutionella samhillsskicket hvilar. Om maTjestätsförbrytelser der komma i frågs, så äro ide ovilkorligen föranledde antnsen sf försök å I maktens sida att upphäfva rärmnie rättsgrunder; leller ock från okunvighet å folkes sida om i dessa rättsgrunders verklighet; ty i det valbeIställda konstitutionella samhillet gäller den satisen: Konungen kan ej göra orätt. Men, frågar man, huru kan denna sats stå tillsammans med erfarenheten af hvarje skapad varelses ofullkomlighet? Frågan skall i det följande besvaras. En konstitutionel konung är, sivil som hvar och en af hans undersåter, bunden at samhäls lets lagar; men hvem begriper icke, att logbundenhet är ett fullkomligt nonseos, om mun icke tillika antager full ansvarighe:? Hvad vore lett folks frihet, om dess konuvg icke vore bun den af lag? Men hvad vore densa lugbundenhet utan motsvarande eansvarigier? Jo precistett gyekel med all frihet och med alt sundt förinuft! Gifves väl då för det konsiivutionella sam;hället ea sådan lagstadgad ansvarighe: för jden lagbundne konungens havdlingar? Har man , vårdat sig om att dymedelst inlögga sundt förjnuft i stitens konstitution? Se här frågor att besvara, med tillämpning på vårt köra fädernesland, sedan jag först redt mig ur motsägelsen, som synes ligga i den sarningen, att den jkonstitutionslle kenungen är af leg bunden, men (ej inför lag ansvarig; alt konungen derför ej ;kan göra orätt, och att således enest råa och okunniga menniskor samt poliiska b:usbufvus iden och galniogar kunna begå broit mot maje:stätet. Jag resonerar sålunda: I Som konungen är af lsg bunden, måste ock fult ansvarighet gifvas för konungers bandlingar, såvida lagbunderketen skall va:a ei vira mot godiyeket och för friheten. Nu kn likväl konungen sjelf icke ansvara för regerim shandlingeny ergo måste någon annan ansvara derför. Konungens regering antages icke upphöra, emedamw konungen är af folket vald i hans person för lifstiden och i hans ätt för all tid. Vore kovungen ansvarig för regeringshand UD sma, så skuile en sådan ansvarighet förutsatie och möjligtvis äfven medföra afsättlighet från den inne hafvande konungsliga platsen, när hardlingarne af lagen pröfvades så beskoffade. Men detta vore ju uppenbart stridande mot det förra antegandet? Häraf är ju tydligt och klart, att kon usgen, ehuru bunden af kg, är i aseonde på ansvaret lika cåtkomlig af lag .n, som af den sans sade cch upplysta opisionen. Men som det sades, att påson annan måste anrvara för konungens regeriogshancliogir, så blir frågan den, om det är rättvist avläggs ansvarigheien för konuzgens h indlivgar på någon annan? Jag anser det vara räuvist, nir det så är, att konungen icke kin vidizga uigon regeringsåigärd utan råd och medverkan af dertill förordnade män. Den, som tilsiyrker bandlingen, bör ansvara för lagenligheten af detta sitt tillstyrkande, och den, som med bruk af sin lag liga rätt kan neka sin kontrasiguat:on och dermed inhibera verksiälligheten af cit konungens beslut, han bör och ansvara för bosluet. Häraf är tydligt och klart, att, om avsvarigheten är fotad på dessa förnufizealiga g-under, man icke med tadlandet af en konseijens, handling kan röra vid den minsta flik af den konungsliga manteln, som tillhör Majestätet personligen; äfvensom det är lött begripligt, att konungens min, sålunda ansvarige, i fråga om enimpopuär. re3exingsåtgärd icke kunna kurra gömman i0der nämnde mantel, utan beviss, om de försöka det, icke allenast feghet och glömska af in pligt mot konungens majestät och samhälets frihet, utan äfven upperbart trots mot den möjlighet af förnuft, som ligger i den tanken, it konungen är al lag bun-es, men ej inför lag nsvarig, samt att konungen, såsom sådan, ej an göra orätt. I Te nd 5? af iq a Der legpundenhet ..gifves ulan onsva ighet, ler har man illa sörjt för garantier Mot regeipgsmwaktens missbruk. Na kan välansvarishet