Aftonbladet – 27 september 1838, sida 3

oo VV HH MA — none. CORSICANSK VILDHET. Paul-Jerome Luciani, med tillnamnet Cioccio (hornufven) för sin vanskaplighet och fulhet, hade egnat ett dödligt hat åt en af sina farbröder Felix Lucianis familj, för en process skull. Den 4 Aug. förlidet år, då han ville döda sin kusin, blesserade han i stället hans hustru med en kula i armen ganska illa. Den 21 derpå följande September sköt han farbrodern tvenne kulor i bröstet. Den 30 sistlidae Mers sårade han dödligt en annan slägting. Att dessa hans ogeraingar blott till hälften lyekades, gjorde banditens hat ännu mera rasande, äfvensom han retades genom de efterspaningar hvarmed polisen förföljde honom, Några af hans bekanta, som voro angifoa, om ej att hafva deltagit, åtminstoce att i hemlighe hafva äggat honom till brotten, intalade honomt att en abbå vid namn Susini, i Moka sökte att få honom gripen och visade gensdarmerne på hans spår. Luciani tänkte nu icke på någonting annat än denne woye fiendes undergång. Abben var på sin vakt; han giek aldrig ut på landet, utan att vara åtföljd af en beväpnad eskort. Han dref till och med försigtigheten så långt, att ban hade vakt med sig då han gick till kyrkan. Dessa försigtighetsmått, långt ifrån att bringa Luciani att afstå från sina onda tankar, stärkte honom ännu mera i de djerfvaste föresatter. Abbega hade flera gånger sagt: Jag trotsar Luciani och hans hat; han skall icke kunna döda mig utan vid altaret. Dewta var ett slags utmaning åt banditen; han antog den. Den 253 sistlidne Aag. då klockan klämtat till morgonbön, öppnade en gammal fattig gumma, som aflagt löfte ett egna sig åt altarets tjenst, dörrarne till kyrkan i Moka, något före dagningen. Luciani begagnade tillfillet för att smyga sig in, gömde sig i ett hörn vid dopfunterna, och afvaktade med handen på bössan den stund hans fiecde skulle träda framför altaret. Trenne prester läste efter hvarandra mossan, folket giek ut och in i kyrkan, och ingen blef banditen varse. Slutligen kom abbd Sussini, iklädd sin presterliga skrud och åtföljd af en kyrkotjenare, ut från sakristian och trädde för altaret. Gaudstjensten började; redan voro de första ceremonierna genomgångna och episteln uppläst; hastigt hördes ett skott; hvalfven i templet dånade, ebben vaeklade; tnnu ett skott, trapporna till alteret färgades röda af blod, abben föll omkull på golfret och uppgaf andan. Trenne kulor hade träffat honom. Bibeln på altaret var skadad af en kula och sjelfva altaret äfrea. Mördaren gick ur kyrkan med upplyftad dolk i handen, och tog vägen åt landet — ingen vågade försöka att gripa bonom. Han har viszerligea blifvit efterlyst, men rättvisan kommer utan tvifvel att blifva vanmäktig. Bergen på Corsiea äro branta, skogarne ogenomträngliga; och Luciani räknar på att finna en mängd personer, som antingen af fruktan eller medlidande skola dölja honom undan lagens bämnd. ot SA RR AE RR RA RA nt