Aftonbladet – 26 september 1838, sida 2

till hälften förhöjda, var dock huset alldeles fullt, och nästan alla artisterna motiogos medi omisskänneliga prof på publikens välvilja. Vid slutet af näst före den sista pjesen: La Veuve dun Mari, framträdde Hr Delcour, som deri spelade med, och uttryckte i ettlitet ganska nätt improviseradt tal, truppens tacksamhet för det sätt, på hvilket de här blifvit emottagna, yttrade, att den bospitalitet och välvilja de här rönt från alla håll, gjorde deras vistelse i Stockholm till en af de dyrbaraste epoker under deras dramatiska bana och ultryckte sitthopp, ja nästan en visshet, att ännu en gång återkomma. I den sista pjesen: Les vicux eches, slutade sista scenen med afsjungande af ett par kupletter till publiken af M:lle Edelin, slutande med den af den dubbla anledningen af pjesens namn och tillfället gjorda refrängen: Pour nos psches syez de indulgence Qvuand nous allons vous dire nos 2dievx Ett stormande bifall och alla aktörernes frawropande helsade dem fråm publikens sida. I förrgår hade de samtligen företräde hos H. M. Konunogen, som dervid mottog dem på ett högst förbindligt sätt, och efter hvad det berättas, jemväl förärat dem ett vackert honorarium i dukater. M:lle Edelin gifver i dag en middag pi Djurgården för Teaterdirektionen och åtskillige af den Svenska scenens ledamöter. I morgon afreser hela truppen, dels på ångfariyget och de öfrige landvägen, till Ystad och vidare derifrån till Greifsvald. NESS RR Ar jaa