tJorexommande at en orolig sinnesstämning, då det nu i 14 dagar varit lika lugut i hufvudstaden, som om aldrig något oväsen hade inträffat. Imedlertid finnas äfven de, som hysa den öfvertygelsen, att förhållandet icke är alldeles detsamma, som det var före Juaidagarne, och vi hörs till dessas antal. De minga tilldragelser, som dels mäst före, dels sedan den tiden passerat, hafva gjort den slöja, som ännu för en stor del af publiken höljde vissa saker likasom i en nimbus, så genomskinlig, och så bidragit att belysa de förhållanden och personer, som befanno sig bakom förlåten, att det sannolikt icke på en ganska lång tid, och ieke utan att betydliga seenförändringar först föregått, blir möjligt att återföra samma ställning som tillförene; och det är just dessa tilldragelser, som det är nödigt återkalla i minnet i deras rätta sammanhang, innan man begifver sig vidare. Det första rummet ibland alla de. saker, som härvid skola tagas i betraktande, intager, som man vet, i anseende till tidens ordning, processen emot Hr Crusenstolpe, men äfven i afseende hörpi måste man erinra om ett och annat, som föregått detta tryckfrihetsåtal, för att bilda sig ett fullständigt och korrekt omdöme om det, som efterföljt detsamma. Ty den utmärkelse, som ved-rfor Hr Crusenstolpe, var i det hela så litet tillfällig, att ingen ännu vågat afgöra, hvilketdera var hufvudsak, bans fällande eller prejudikatets tillvägabringarde. För att bedöma det mått af konseqvens, klokhet och grannlagenhet, som beslöt att taga bemälde Åssessor för hufvudet, i fall detta uttryck är det rätta, behöfver man ej om honom erinra mer, än det, som är allmänt kändt och erkändt. Assessor C. var en afgjord royalist, af den äldre ridderliga skola, som i våra på ridderlighet å enal och loyalitet å andra sidan nog fattiga tider, bry sig med det sisyphiska arbetet att oupphörligt putsa och polera sin idol, för att, vill Gud, en gång sätta den i skydd under historiens glasskåp; Herr C. var vidare en talang, med fina, diplomatiska fasoner, och för denna egenskap väl aktad inom de stora salongerna. Denna talang hade han i sednaste tider hufvudsakligen användt på upparbetning af det slags historia, som fått namn af Dagens, och förnämligast den del, som rörde personerna, — en svår genre i alla land, och mest i det, hvarest alla stora och små makthafvares egenkärlek ännu icke blifvit bruten, der man utan betänkande går. löst på oskyldige medborgares, snart sagdt, lif och lemmar, för det allmänna bästan, och likväl tror sig vara öfver skyldigheten att göra samhälle: redo för sin egen morsliska personlighet, men äfven en nyttig genre, emedan den åsyftar den ytTtersta af alla samhällets kontroller, dec, som ligger i ett klokt val af personer. Slutligen Thade Herr C. en gång ägt högsta vederböran-fdet tredje hade utkommit, då vedert des utmärkta förtroende, och icke, så vidt man kunnat erfara, å sin sida gifvit anledning till dess brytande. Såsom royalist, talare och författare var Herr C. således i flera fall en motsatts Ktill dem, som nu utgjort hans motståndare; men med afseende på vederhörandes förtroende, företedde sig den olikheten, att nämnde Herrar numera voro i possession af deita, eburu det är sannolikt, att deras ställning varit af en vida ligre natur. Herr C:s många skrifter äro tillräckligt bekanta. Hans sednaste voro Ställningar och Förhbållanden, behandlade i bref till en värn, och hvaraf örande ikommo på det infallet stt makulera sågra rader i det andra. Såsom förelöpare till detta steg ade vederbörande seqvester på en brochyr, kallad ,Röda Bokenn, och anställde mot dess utgifvare åtal för — mesjestätsbrott. Så snart seqvestern blifvit bekant, skyndade en hvar att, om möj!gt, ;. fåtkomma eit exemplar, och allt, som ej kor mit under beslagarns sigill, såldes inom Ct par dagar, efter berättelse, tll flerdubbelt pris. Om innehillet at denna bok kunna vi ej er. inra oss mer än att det i allmänhet framstillde ett tadel af Regeringens behandingssiuti ar tryckfriheten, och af den utländska politiken, att Konungens person deri bvarker var vämnd eller ens specielt utpekad, Sami att den tydlicen ej var författad med den sakkinnedom och ta